1Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn!2Och om de frågar dig: "Vart ska vi gå?", tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap.3Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar.4På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk.5Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig?6Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle.7Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar.8Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem.9Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig.10Då sa Jeremia: "Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig."11Men Herren svarade: "Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä."12Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring.14Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig.15Då svarade Jeremia: "Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar!16Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre!17Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad."19Herren svarade: "Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem.20De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig", säger Herren.21"Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer."
English Standard Version
The Lord Will Not Relent
1Then the Lord said to me, “Though Moses and Samuel stood before me, yet my heart would not turn toward this people. Send them out of my sight, and let them go!2And when they ask you, ‘Where shall we go?’ you shall say to them, ‘Thus says the Lord: “Those who are for pestilence, to pestilence, and those who are for the sword, to the sword; those who are for famine, to famine, and those who are for captivity, to captivity.’3I will appoint over them four kinds of destroyers, declares the Lord: the sword to kill, the dogs to tear, and the birds of the air and the beasts of the earth to devour and destroy.4And I will make them a horror to all the kingdoms of the earth because of what Manasseh the son of Hezekiah, king of Judah, did in Jerusalem.5“Who will have pity on you, O Jerusalem, or who will grieve for you? Who will turn aside to ask about your welfare?6You have rejected me, declares the Lord; you keep going backward, so I have stretched out my hand against you and destroyed you— I am weary of relenting.7I have winnowed them with a winnowing fork in the gates of the land; I have bereaved them; I have destroyed my people; they did not turn from their ways.8I have made their widows more in number than the sand of the seas; I have brought against the mothers of young men a destroyer at noonday; I have made anguish and terror fall upon them suddenly.9She who bore seven has grown feeble; she has fainted away; her sun went down while it was yet day; she has been shamed and disgraced. And the rest of them I will give to the sword before their enemies, declares the Lord.”
Jeremiah’s Complaint
10Woe is me, my mother, that you bore me, a man of strife and contention to the whole land! I have not lent, nor have I borrowed, yet all of them curse me.11The Lord said, “Have I not* set you free for their good? Have I not pleaded for you before the enemy in the time of trouble and in the time of distress?12Can one break iron, iron from the north, and bronze?13“Your wealth and your treasures I will give as spoil, without price, for all your sins, throughout all your territory.14I will make you serve your enemies in a land that you do not know, for in my anger a fire is kindled that shall burn forever.”15O Lord, you know; remember me and visit me, and take vengeance for me on my persecutors. In your forbearance take me not away; know that for your sake I bear reproach.16Your words were found, and I ate them, and your words became to me a joy and the delight of my heart, for I am called by your name, O Lord, God of hosts.17I did not sit in the company of revelers, nor did I rejoice; I sat alone, because your hand was upon me, for you had filled me with indignation.18Why is my pain unceasing, my wound incurable, refusing to be healed? Will you be to me like a deceitful brook, like waters that fail?19Therefore thus says the Lord: “If you return, I will restore you, and you shall stand before me. If you utter what is precious, and not what is worthless, you shall be as my mouth. They shall turn to you, but you shall not turn to them.20And I will make you to this people a fortified wall of bronze; they will fight against you, but they shall not prevail over you, for I am with you to save you and deliver you, declares the Lord.21I will deliver you out of the hand of the wicked, and redeem you from the grasp of the ruthless.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.