1Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?2Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.3Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!4Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: "Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!"5Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?6Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!
Herren överger sitt trolösa folk
7Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.8Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.9Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.10Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.11De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.12Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.13Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.14Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,15men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.16Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.17Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.
English Standard Version
Jeremiah’s Complaint
1Righteous are you, O Lord, when I complain to you; yet I would plead my case before you. Why does the way of the wicked prosper? Why do all who are treacherous thrive?2You plant them, and they take root; they grow and produce fruit; you are near in their mouth and far from their heart.3But you, O Lord, know me; you see me, and test my heart toward you. Pull them out like sheep for the slaughter, and set them apart for the day of slaughter.4How long will the land mourn and the grass of every field wither? For the evil of those who dwell in it the beasts and the birds are swept away, because they said, “He will not see our latter end.”
The Lord Answers Jeremiah
5“If you have raced with men on foot, and they have wearied you, how will you compete with horses? And if in a safe land you are so trusting, what will you do in the thicket of the Jordan?6For even your brothers and the house of your father, even they have dealt treacherously with you; they are in full cry after you; do not believe them, though they speak friendly words to you.”7“I have forsaken my house; I have abandoned my heritage; I have given the beloved of my soul into the hands of her enemies.8My heritage has become to me like a lion in the forest; she has lifted up her voice against me; therefore I hate her.9Is my heritage to me like a hyena’s lair? Are the birds of prey against her all around? Go, assemble all the wild beasts; bring them to devour.10Many shepherds have destroyed my vineyard; they have trampled down my portion; they have made my pleasant portion a desolate wilderness.11They have made it a desolation; desolate, it mourns to me. The whole land is made desolate, but no man lays it to heart.12Upon all the bare heights in the desert destroyers have come, for the sword of the Lord devours from one end of the land to the other; no flesh has peace.13They have sown wheat and have reaped thorns; they have tired themselves out but profit nothing. They shall be ashamed of their* harvests because of the fierce anger of the Lord.”14Thus says the Lord concerning all my evil neighbors who touch the heritage that I have given my people Israel to inherit: “Behold, I will pluck them up from their land, and I will pluck up the house of Judah from among them.15And after I have plucked them up, I will again have compassion on them, and I will bring them again each to his heritage and each to his land.16And it shall come to pass, if they will diligently learn the ways of my people, to swear by my name, ‘As the Lord lives,’ even as they taught my people to swear by Baal, then they shall be built up in the midst of my people.17But if any nation will not listen, then I will utterly pluck it up and destroy it, declares the Lord.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.