1Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa: Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!4När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: "Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.5Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger." Då svarade jag: "Ja, låt detta ske, Herre!"6Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.7För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: "Lyd alla mina befallningar!"8Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.9Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.10De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.11Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.12Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.13Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.14Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.15Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?16Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.17När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.18Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.19Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. "Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap", sa de. "Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid."20Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.21Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.23Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.
English Standard Version
The Broken Covenant
1The word that came to Jeremiah from the Lord:2“Hear the words of this covenant, and speak to the men of Judah and the inhabitants of Jerusalem.3You shall say to them, Thus says the Lord, the God of Israel: Cursed be the man who does not hear the words of this covenant4that I commanded your fathers when I brought them out of the land of Egypt, from the iron furnace, saying, Listen to my voice, and do all that I command you. So shall you be my people, and I will be your God,5that I may confirm the oath that I swore to your fathers, to give them a land flowing with milk and honey, as at this day.” Then I answered, “So be it, Lord.”6And the Lord said to me, “Proclaim all these words in the cities of Judah and in the streets of Jerusalem: Hear the words of this covenant and do them.7For I solemnly warned your fathers when I brought them up out of the land of Egypt, warning them persistently, even to this day, saying, Obey my voice.8Yet they did not obey or incline their ear, but everyone walked in the stubbornness of his evil heart. Therefore I brought upon them all the words of this covenant, which I commanded them to do, but they did not.”9Again the Lord said to me, “A conspiracy exists among the men of Judah and the inhabitants of Jerusalem.10They have turned back to the iniquities of their forefathers, who refused to hear my words. They have gone after other gods to serve them. The house of Israel and the house of Judah have broken my covenant that I made with their fathers.11Therefore, thus says the Lord, Behold, I am bringing disaster upon them that they cannot escape. Though they cry to me, I will not listen to them.12Then the cities of Judah and the inhabitants of Jerusalem will go and cry to the gods to whom they make offerings, but they cannot save them in the time of their trouble.13For your gods have become as many as your cities, O Judah, and as many as the streets of Jerusalem are the altars you have set up to shame, altars to make offerings to Baal.14“Therefore do not pray for this people, or lift up a cry or prayer on their behalf, for I will not listen when they call to me in the time of their trouble.15What right has my beloved in my house, when she has done many vile deeds? Can even sacrificial flesh avert your doom? Can you then exult?16The Lord once called you ‘a green olive tree, beautiful with good fruit.’ But with the roar of a great tempest he will set fire to it, and its branches will be consumed.17The Lord of hosts, who planted you, has decreed disaster against you, because of the evil that the house of Israel and the house of Judah have done, provoking me to anger by making offerings to Baal.”18The Lord made it known to me and I knew; then you showed me their deeds.19But I was like a gentle lamb led to the slaughter. I did not know it was against me they devised schemes, saying, “Let us destroy the tree with its fruit, let us cut him off from the land of the living, that his name be remembered no more.”20But, O Lord of hosts, who judges righteously, who tests the heart and the mind, let me see your vengeance upon them, for to you have I committed my cause.21Therefore thus says the Lord concerning the men of Anathoth, who seek your life, and say, “Do not prophesy in the name of the Lord, or you will die by our hand”—22therefore thus says the Lord of hosts: “Behold, I will punish them. The young men shall die by the sword, their sons and their daughters shall die by famine,23and none of them shall be left. For I will bring disaster upon the men of Anathoth, the year of their punishment.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.