Jeremia 10 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Jeremia 10 | Nya Levande Bibeln

Herren är Skaparen

1 Hör Herrens ord, Israel: 2 Lev inte som de som försöker läsa sitt öde och sin framtid i stjärnorna! Var inte som hedningarna rädda för och ha respekt för sådana förutsägelser. Allt detta är meningslöst och dåraktigt. De hugger ner ett träd och skär ut en avgud, 4 dekorerar den med guld och silver och spikar fast den någonstans, för att den inte ska falla omkull. 5 Sedan står deras gud som en hjälplös fågelskrämma i trädgården! Den kan inte tala, och man måste bära den eftersom den inte kan gå. Var inte rädd för sådana gudar, för de kan inte göra någon illa, och något gott förmår de ju inte heller. 6 Herre, det finns ingen annan Gud än du! Du är stor, och ditt namn har en sådan oerhörd makt. 7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? Du, som är den ende värd att frukta! Bland alla visa män på jorden och i alla världens kungariken finns det ingen som du. 8 De visaste män som tillber avgudar är dåraktiga. 9 De kommer med silvertackor från Tarsis och guld från Ufas och ger det till skickliga guldsmeder, som gör deras avgudar. Sedan klär de gudarna i kungliga mantlar som skickliga skräddare syr. 10 Men Herren är den ende sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. Hela jorden darrar för hans vrede, och nationer gömmer sig för honom. 11 Säg så här till dem som tillber andra gudar: Era så kallade gudar, som inte har gjort vare sig himlarna eller jorden, ska inte bestå. 12 Men vår Gud formade jorden i makt och vishet. Han satte varje stjärna på dess plats och spände ut himlarna. 13 Det är hans röst som hörs när mörka moln stiger upp och åskan dånar. Han låter dimma komma över jorden. Han sänder blixtar och får regn att falla, och han släpper ut vinden ur sina förråd. 14 Men dåraktiga människor, som saknar kunskap om Gud, bugar sig för sina avgudar. Det som dessa människor sysslar med är skamligt och rent bedrägeri. De ägnar sig åt gudar utan vare sig liv eller kraft. 15 Alla dessa gudar är värdelösa, idiotiska påhitt. De kommer att krossas samtidigt med dem som tillverkat dem. 16 Men Jakobs Gud är inte sådan. Han är den som har skapat allt, och Israel är hans utvalda folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn. 17 Packa ihop era tillhörigheter, säger han. Gör er beredda att ge er iväg! Snart börjar belägringen. 18 Plötsligt ska jag driva ut er ur det här landet och låta olyckor komma över er. Då ska ni till slut få känna på min vrede. 19 Mina sår är fruktansvärda. Min sorg är oerhörd. Min sjukdom är obotlig, men jag måste uthärda den. 20 Mitt hem är borta. Mina barn har tagits ifrån mig, och jag kommer aldrig mer att få se dem. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig att bygga upp mitt hem igen. 21 Mitt folks herdar har tappat förnuftet. De följer inte längre Gud eller frågar efter hans vilja. Därför dukar de under och deras hjordar skingras. 22 Lyssna! Hör ljudet av de väldiga arméer som kommer från norr. Juda städer ska bli ett tillhåll för ökenrävar. 23 Herre, jag vet att människan inte har makt att själv styra sitt liv eller välja sin väg. 24 Rätta därför till det som är fel i mitt liv, Herre, men gör det med rättvisa och inte i vrede, för då kommer jag att dö. 25 Töm ut din vrede över de folk som inte lyder dig. De har utplånat Israel och förvandlat hela landet till ödemark.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

Idols and the Living God

1 Hear the word that the Lord speaks to you, O house of Israel. 2 Thus says the Lord: “Learn not the way of the nations, nor be dismayed at the signs of the heavens because the nations are dismayed at them, 3 for the customs of the peoples are vanity.* A tree from the forest is cut down and worked with an axe by the hands of a craftsman. 4 They decorate it with silver and gold; they fasten it with hammer and nails so that it cannot move. 5 Their idols* are like scarecrows in a cucumber field, and they cannot speak; they have to be carried, for they cannot walk. Do not be afraid of them, for they cannot do evil, neither is it in them to do good.” 6 There is none like you, O Lord; you are great, and your name is great in might. 7 Who would not fear you, O King of the nations? For this is your due; for among all the wise ones of the nations and in all their kingdoms there is none like you. 8 They are both stupid and foolish; the instruction of idols is but wood! 9 Beaten silver is brought from Tarshish, and gold from Uphaz. They are the work of the craftsman and of the hands of the goldsmith; their clothing is violet and purple; they are all the work of skilled men. 10 But the Lord is the true God; he is the living God and the everlasting King. At his wrath the earth quakes, and the nations cannot endure his indignation. 11 Thus shall you say to them: “The gods who did not make the heavens and the earth shall perish from the earth and from under the heavens.”* 12 It is he who made the earth by his power, who established the world by his wisdom, and by his understanding stretched out the heavens. 13 When he utters his voice, there is a tumult of waters in the heavens, and he makes the mist rise from the ends of the earth. He makes lightning for the rain, and he brings forth the wind from his storehouses. 14 Every man is stupid and without knowledge; every goldsmith is put to shame by his idols, for his images are false, and there is no breath in them. 15 They are worthless, a work of delusion; at the time of their punishment they shall perish. 16 Not like these is he who is the portion of Jacob, for he is the one who formed all things, and Israel is the tribe of his inheritance; the Lord of hosts is his name. 17 Gather up your bundle from the ground, O you who dwell under siege! 18 For thus says the Lord: “Behold, I am slinging out the inhabitants of the land at this time, and I will bring distress on them, that they may feel it.” 19 Woe is me because of my hurt! My wound is grievous. But I said, “Truly this is an affliction, and I must bear it.” 20 My tent is destroyed, and all my cords are broken; my children have gone from me, and they are not; there is no one to spread my tent again and to set up my curtains. 21 For the shepherds are stupid and do not inquire of the Lord; therefore they have not prospered, and all their flock is scattered. 22 A voice, a rumor! Behold, it comes!— a great commotion out of the north country to make the cities of Judah a desolation, a lair of jackals. 23 I know, O Lord, that the way of man is not in himself, that it is not in man who walks to direct his steps. 24 Correct me, O Lord, but in justice; not in your anger, lest you bring me to nothing. 25 Pour out your wrath on the nations that know you not, and on the peoples that call not on your name, for they have devoured Jacob; they have devoured him and consumed him, and have laid waste his habitation.