1Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodskällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.2Då sa Herren till Gideon: "Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: 'Vi var tillräckligt många för att klara det själva.'3Skicka därför hem alla som är rädda och oroliga."Tjugotvå tusen man vände då hem igen, och tio tusen blev kvar beredda till strid.4"Det är fortfarande för många", sa Herren till Gideon. "För ner dem till källan, så ska jag visa dig vilka du ska använda i striden och vilka som ska återvända hem."5Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet, och där sa Herren till honom: "Dela nu upp männen i två grupper. I en grupp ska du placera alla dem som med handen för upp vattnet till munnen och slickar det i sig som en hund. I den andra gruppen placerar du alla som går ner på sina knän och dricker med munnen nere i vattnet."Det var bara tre hundra man som drack ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.7"Jag ska besegra midjaniterna med dessa tre hundra!" sa Herren till Gideon. "Skicka hem alla de andra!"8När Gideon hade samlat ihop alla de lerkärl och trumpeter som männen haft med sig, skickade han hem dem. På natten sa Herren till Gideon: "Bryt upp nu! Ta med dig dina soldater och anfall midjaniterna, för nu ska jag låta dig besegra dem!10Men om du är rädd och tvekar ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura11och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att bli mycket uppmuntrad av vad du får höra!"Gideon tog alltså med sig Pura, och i mörkret smög de fram till utkanten av lägret nere i dalen,12där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater."Jag hade en sådan märklig dröm", sa han. "Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!"14"Din dröm kan bara betyda en sak!" sa en av de andra soldaterna. "Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!"15När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: "Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!"16Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.17Sedan avslöjade han sin plan:"När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.18Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!' "19Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt. Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: "För Herren och för Gideon!"21Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.22I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.23Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.24Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.25Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.
English Standard Version
Gideon’s Three Hundred Men
1Then Jerubbaal (that is, Gideon) and all the people who were with him rose early and encamped beside the spring of Harod. And the camp of Midian was north of them, by the hill of Moreh, in the valley.2The Lord said to Gideon, “The people with you are too many for me to give the Midianites into their hand, lest Israel boast over me, saying, ‘My own hand has saved me.’3Now therefore proclaim in the ears of the people, saying, ‘Whoever is fearful and trembling, let him return home and hurry away from Mount Gilead.’” Then 22,000 of the people returned, and 10,000 remained.4And the Lord said to Gideon, “The people are still too many. Take them down to the water, and I will test them for you there, and anyone of whom I say to you, ‘This one shall go with you,’ shall go with you, and anyone of whom I say to you, ‘This one shall not go with you,’ shall not go.”5So he brought the people down to the water. And the Lord said to Gideon, “Every one who laps the water with his tongue, as a dog laps, you shall set by himself. Likewise, every one who kneels down to drink.”6And the number of those who lapped, putting their hands to their mouths, was 300 men, but all the rest of the people knelt down to drink water.7And the Lord said to Gideon, “With the 300 men who lapped I will save you and give the Midianites into your hand, and let all the others go every man to his home.”8So the people took provisions in their hands, and their trumpets. And he sent all the rest of Israel every man to his tent, but retained the 300 men. And the camp of Midian was below him in the valley.9That same night the Lord said to him, “Arise, go down against the camp, for I have given it into your hand.10But if you are afraid to go down, go down to the camp with Purah your servant.11And you shall hear what they say, and afterward your hands shall be strengthened to go down against the camp.” Then he went down with Purah his servant to the outposts of the armed men who were in the camp.12And the Midianites and the Amalekites and all the people of the East lay along the valley like locusts in abundance, and their camels were without number, as the sand that is on the seashore in abundance.13When Gideon came, behold, a man was telling a dream to his comrade. And he said, “Behold, I dreamed a dream, and behold, a cake of barley bread tumbled into the camp of Midian and came to the tent and struck it so that it fell and turned it upside down, so that the tent lay flat.”14And his comrade answered, “This is no other than the sword of Gideon the son of Joash, a man of Israel; God has given into his hand Midian and all the camp.”15As soon as Gideon heard the telling of the dream and its interpretation, he worshiped. And he returned to the camp of Israel and said, “Arise, for the Lord has given the host of Midian into your hand.”16And he divided the 300 men into three companies and put trumpets into the hands of all of them and empty jars, with torches inside the jars.17And he said to them, “Look at me, and do likewise. When I come to the outskirts of the camp, do as I do.18When I blow the trumpet, I and all who are with me, then blow the trumpets also on every side of all the camp and shout, ‘For the Lord and for Gideon.’”
Gideon Defeats Midian
19So Gideon and the hundred men who were with him came to the outskirts of the camp at the beginning of the middle watch, when they had just set the watch. And they blew the trumpets and smashed the jars that were in their hands.20Then the three companies blew the trumpets and broke the jars. They held in their left hands the torches, and in their right hands the trumpets to blow. And they cried out, “A sword for the Lord and for Gideon!”21Every man stood in his place around the camp, and all the army ran. They cried out and fled.22When they blew the 300 trumpets, the Lord set every man’s sword against his comrade and against all the army. And the army fled as far as Beth-shittah toward Zererah,* as far as the border of Abel-meholah, by Tabbath.23And the men of Israel were called out from Naphtali and from Asher and from all Manasseh, and they pursued after Midian.24Gideon sent messengers throughout all the hill country of Ephraim, saying, “Come down against the Midianites and capture the waters against them, as far as Beth-barah, and also the Jordan.” So all the men of Ephraim were called out, and they captured the waters as far as Beth-barah, and also the Jordan.25And they captured the two princes of Midian, Oreb and Zeeb. They killed Oreb at the rock of Oreb, and Zeeb they killed at the winepress of Zeeb. Then they pursued Midian, and they brought the heads of Oreb and Zeeb to Gideon across the Jordan.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.