Richter 6 | Nya Levande Bibeln

I Midjans våld

1 Israels folk började på nytt att tillbe andra gudar, och än en gång lät Herren deras fiender förtrycka dem. Den här gången kom de under Midjans välde i sju år. 2 Midjaniterna var så grymma att israeliterna tog sin tillflykt till grottor och hålor i bergen. 3 Varje gång de hade sått kom plundrare från Midjan, Amalek och den syriska öknen. De slog läger på fälten och förstörde skörden. Ända ner till Gasa blev landet skövlat. De lämnade inte någonting kvar att äta och förde bort får, oxar och åsnor. 5 Dessa ligor från fiendefolken kom som gräshoppor i svärmar med sina kameler, alltför många för att kunna räknas, och de stannade ända tills de hade förstört allt som fanns i landet. 6 Midjaniternas plundringar gjorde Israel fattigt, och slutligen vände sig Israel i sin nöd till Herren och bad om hjälp. 8 Men så här löd svaret som Herren gav folket genom en profet: "Jag, Herren, Israels Gud, förde er ut från Egyptens slaveri 9 och räddade er från egyptierna och från alla som behandlade er illa. Jag fördrev era fiender och gav er det här landet. 10 Jag talade om för er att jag är Herren, er Gud, och att ni inte fick tillbe de gudar som dyrkas av amoreerna, i vars land ni bor, men ni lyssnade inte till mig."

Herren kallar Gideon

11 Men en dag kom Herrens ängel och satte sig under eken vid Ofra, på den mark som tillhörde abiesriten Joas. Där höll Joas son Gideon på att tröska vete i vinpressen, en grop i marken som gav honom skydd för midjaniterna. 12 Herrens ängel visade sig då för honom och sa: "Du tappre soldat, Herren är med dig!" 13 "Om Herren verkligen är med oss, varför har då allt det här hänt?" svarade Gideon. "Och hur är det då med alla under som våra förfäder har talat med oss om, som till exempel när Gud förde ut dem ur Egypten? Nej, nu har Herren alldeles lämnat oss, och han låter midjaniterna göra slut på oss." 14 Då vände sig Herren till honom och sa: "Jag ska göra dig stark! Gå och rädda Israel undan midjaniternas våld! Det är jag som sänder dig!" 15 "Men hur ska jag kunna rädda Israel?" svarade Gideon. "Min familj är den fattigaste i hela Manasses stam, och jag själv är den i familjen man sist skulle tänka på för ett sådant uppdrag!" 16 "Men jag, Herren, ska vara med dig!" svarade Herren. "Du kommer att besegra midjaniterna snabbt och lätt!" 17 "Om det verkligen är sant att du tänker hjälpa mig på det sättet", svarade Gideon, "så bli inte arg på mig om jag ber dig göra ett under för att bevisa det! Bevisa att det verkligen är Herren som talar med mig! 18 Men stanna kvar här, så ska jag gå och hämta en gåva åt dig.""Jag ska stanna här tills du kommer tillbaka," svarade ängeln. 19 Gideon skyndade sig då hem och stekte en killing och bakade ojäst bröd av en hel säck mjöl. Sedan lade han köttet i en korg och hällde spadet i ett kärl och bar fram det till Herrens ängel, som satt kvar vid eken. 20 "Lägg brödet och köttet där på berghällen och häll över spadet!" sa ängeln till honom. När Gideon gjort som han blivit tillsagd 21 rörde ängeln vid köttet och brödet med spetsen av sin stav, och plötsligt slog det upp eld ur berget och köttet och brödet brann upp. Samtidigt försvann ängeln! 22 När Gideon förstod att det verkligen varit Herrens ängel som talat med honom, utropade han: "Vad ska jag ta mig till, Herre, för jag har ju sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!" 23 "Du behöver inte vara rädd!" sa Herren till honom. "Du ska inte dö!"

Gideon river ner Baals altare

24 Och Gideon byggde upp ett altare där och kallade det "Herren är frid". Altaret finns fortfarande kvar i staden Ofra. 25 På natten sa Herren till Gideon att ta den andre i ordningen av faderns tjurar, den som var sju år gammal, föra fram den till familjens Baalsaltare, riva ner altaret och hugga sönder Aseran, avguden som var av trä och som stod bredvid. 26 "Byt ut det mot ett altare åt Herren, din Gud. Du ska bygga det uppe på kullen. Offra sedan tjuren som ett brännoffer till Herren, och använd virket från avguden som ved på altaret." 27 Gideon tog med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt. Men han gjorde det på natten, för han var rädd att bli upptäckt av de övriga familjemedlemmarna och folket i staden. Han visste nämligen vad som skulle hända om de kom på honom. 28 Tidigt följande morgon var det några som fick se att Baalsaltaret var nerrivet, att avguden var borta och att ett nytt altare hade byggts upp på vilket det fanns rester av ett offer. 29 "Vem har gjort det här?" frågade man varandra. Till slut kom det fram att det var Gideon, Joas son, som var den skyldige. 30 "För hit din son", ropade de till Joas. "Han måste dö. Han har rivit ner Baalsaltaret och huggit sönder Aseran som stod intill." 31 Men Joas gav folket svar på tal: "Behöver Baal verkligen er hjälp? Vilken förolämpning mot en gud! Det är i stället ni som borde dö, därför att ni förolämpar Baal! Om Baal är en verklig gud, låt honom då sköta det här och själv straffa den som rivit ner hans altare!" 32 Från den dagen kallades Gideon för Jerubbaal, som betyder: Låt Baal hämnas!

Gideon lägger ut ull

33 Strax därefter förenade sig midjaniterna, amalekiterna och folk österifrån till strid mot Israel. De gick över floden Jordan och slog läger i Jisreels dal. 34 Då kom Herrens Ande över Gideon. Han blåste en trumpetsignal som kallade alla män till strid. Abiesriterna kom och följde honom. 35 Han sände också budbärare till Manasse, Aser, Sebulon och Naftali och uppmanade dem att gå med i striden. Alla följde hans uppmaning. 36 Då sa Gideon till Gud: "Om du tänker använda mig för att rädda Israel, som du har lovat, 37 bevisa det då genom att låta den ull jag lägger ut på tröskplatsen i kväll vara våt i morgon bitti, men låt marken förbli torr. Då vet jag att du tänker hjälpa mig!" 38 Och just så blev det! När Gideon kom till tröskplatsen nästa morgon och kramade ur ullen, fick han en hel skål full med vatten! 39 Då sa Gideon till Herren: "Bli inte arg på mig, men låt mig få göra ett försök till. Den här gången ska ullen förbli torr medan marken runt omkring är våt!" 40 Herren gjorde det som Gideon hade önskat. Den natten förblev ullen torr, medan marken runt omkring var täckt av dagg.

English Standard Version

Midian Oppresses Israel

1 The people of Israel did what was evil in the sight of the Lord, and the Lord gave them into the hand of Midian seven years. 2 And the hand of Midian overpowered Israel, and because of Midian the people of Israel made for themselves the dens that are in the mountains and the caves and the strongholds. 3 For whenever the Israelites planted crops, the Midianites and the Amalekites and the people of the East would come up against them. 4 They would encamp against them and devour the produce of the land, as far as Gaza, and leave no sustenance in Israel and no sheep or ox or donkey. 5 For they would come up with their livestock and their tents; they would come like locusts in number—both they and their camels could not be counted—so that they laid waste the land as they came in. 6 And Israel was brought very low because of Midian. And the people of Israel cried out for help to the Lord. 7 When the people of Israel cried out to the Lord on account of the Midianites, 8 the Lord sent a prophet to the people of Israel. And he said to them, “Thus says the Lord, the God of Israel: I led you up from Egypt and brought you out of the house of slavery. 9 And I delivered you from the hand of the Egyptians and from the hand of all who oppressed you, and drove them out before you and gave you their land. 10 And I said to you, ‘I am the Lord your God; you shall not fear the gods of the Amorites in whose land you dwell.’ But you have not obeyed my voice.”

The Call of Gideon

11 Now the angel of the Lord came and sat under the terebinth at Ophrah, which belonged to Joash the Abiezrite, while his son Gideon was beating out wheat in the winepress to hide it from the Midianites. 12 And the angel of the Lord appeared to him and said to him, “The Lord is with you, O mighty man of valor.” 13 And Gideon said to him, “Please, my lord, if the Lord is with us, why then has all this happened to us? And where are all his wonderful deeds that our fathers recounted to us, saying, ‘Did not the Lord bring us up from Egypt?’ But now the Lord has forsaken us and given us into the hand of Midian.” 14 And the Lord* turned to him and said, “Go in this might of yours and save Israel from the hand of Midian; do not I send you?” 15 And he said to him, “Please, Lord, how can I save Israel? Behold, my clan is the weakest in Manasseh, and I am the least in my father’s house.” 16 And the Lord said to him, “But I will be with you, and you shall strike the Midianites as one man.” 17 And he said to him, “If now I have found favor in your eyes, then show me a sign that it is you who speak with me. 18 Please do not depart from here until I come to you and bring out my present and set it before you.” And he said, “I will stay till you return.” 19 So Gideon went into his house and prepared a young goat and unleavened cakes from an ephah* of flour. The meat he put in a basket, and the broth he put in a pot, and brought them to him under the terebinth and presented them. 20 And the angel of God said to him, “Take the meat and the unleavened cakes, and put them on this rock, and pour the broth over them.” And he did so. 21 Then the angel of the Lord reached out the tip of the staff that was in his hand and touched the meat and the unleavened cakes. And fire sprang up from the rock and consumed the meat and the unleavened cakes. And the angel of the Lord vanished from his sight. 22 Then Gideon perceived that he was the angel of the Lord. And Gideon said, “Alas, O Lord God! For now I have seen the angel of the Lord face to face.” 23 But the Lord said to him, “Peace be to you. Do not fear; you shall not die.” 24 Then Gideon built an altar there to the Lord and called it, The Lord Is Peace. To this day it still stands at Ophrah, which belongs to the Abiezrites. 25 That night the Lord said to him, “Take your father’s bull, and the second bull seven years old, and pull down the altar of Baal that your father has, and cut down the Asherah that is beside it 26 and build an altar to the Lord your God on the top of the stronghold here, with stones laid in due order. Then take the second bull and offer it as a burnt offering with the wood of the Asherah that you shall cut down.” 27 So Gideon took ten men of his servants and did as the Lord had told him. But because he was too afraid of his family and the men of the town to do it by day, he did it by night.

Gideon Destroys the Altar of Baal

28 When the men of the town rose early in the morning, behold, the altar of Baal was broken down, and the Asherah beside it was cut down, and the second bull was offered on the altar that had been built. 29 And they said to one another, “Who has done this thing?” And after they had searched and inquired, they said, “Gideon the son of Joash has done this thing.” 30 Then the men of the town said to Joash, “Bring out your son, that he may die, for he has broken down the altar of Baal and cut down the Asherah beside it.” 31 But Joash said to all who stood against him, “Will you contend for Baal? Or will you save him? Whoever contends for him shall be put to death by morning. If he is a god, let him contend for himself, because his altar has been broken down.” 32 Therefore on that day Gideon* was called Jerubbaal, that is to say, “Let Baal contend against him,” because he broke down his altar. 33 Now all the Midianites and the Amalekites and the people of the East came together, and they crossed the Jordan and encamped in the Valley of Jezreel. 34 But the Spirit of the Lord clothed Gideon, and he sounded the trumpet, and the Abiezrites were called out to follow him. 35 And he sent messengers throughout all Manasseh, and they too were called out to follow him. And he sent messengers to Asher, Zebulun, and Naphtali, and they went up to meet them.

The Sign of the Fleece

36 Then Gideon said to God, “If you will save Israel by my hand, as you have said, 37 behold, I am laying a fleece of wool on the threshing floor. If there is dew on the fleece alone, and it is dry on all the ground, then I shall know that you will save Israel by my hand, as you have said.” 38 And it was so. When he rose early next morning and squeezed the fleece, he wrung enough dew from the fleece to fill a bowl with water. 39 Then Gideon said to God, “Let not your anger burn against me; let me speak just once more. Please let me test just once more with the fleece. Please let it be dry on the fleece only, and on all the ground let there be dew.” 40 And God did so that night; and it was dry on the fleece only, and on all the ground there was dew.

Richter 6 | Nya Levande Bibeln English Standard Version