1Vid den tiden, innan Israel hade någon kung, fanns det en man i Levis stam som bodde längst bort i Efraims bergsbygd. Han tog en flicka från Betlehem i Juda med sig hem som bihustru.2Men hon var otrogen och flydde därifrån och återvände hem till sin far.3Efter fyra månader försökte hennes man få henne tillbaka, och han tog med sig en tjänare och en extra åsna och for för att hämta henne. När han kom fram till hennes hem bjöd hon honom stiga in, och hon presenterade honom för sin far, som var mycket glad att få träffa honom.4Fadern bad honom att stanna och han blev kvar som deras gäst i tre dagar.5På den fjärde dagen var han mycket tidigt uppe och gjorde sig färdig för att ge sig iväg, men flickans far tyckte att de först skulle äta frukost.6Sedan bad han honom att stanna ännu en dag, så att de kunde fortsätta att umgås.7Först ville inte mannen det, men eftersom hans svärfar var så angelägen gav han slutligen med sig.8Följande morgon var de uppe tidigt igen, men flickans far var också den här gången angelägen om att han skulle stanna lite längre och föreslog: "Du kan väl stanna i dag och ge dig i väg fram emot kvällen!" Och mannen stannade, och de umgicks ännu en dag tillsammans.9När hans hustru och tjänare gjorde sig färdiga för avfärd på eftermiddagen, sa hans svärfar: "Det börjar bli ganska sent. Stanna här i natt, så kan vi ha trevligt i kväll, och sedan kan du resa tidigt i morgon bitti."10Men nu gick mannen inte att övertala. De gav sig iväg, och innan det blev mörkt nådde de Jerusalem, som också kallas Jebus.11"Nu är det för sent att fortsätta", sa hans tjänare till honom. "Kan vi inte stanna här i natt?"12"Nej", svarade mannen. "Vi kan inte stanna i denna hednastad där det inte finns några israeliter. Vi måste fortsätta till Gibea eller möjligen Rama."14De fortsatte alltså, och solen gick ner just som de kom till Gibea, en stad som tillhörde Benjamins stam.15De drog in där för natten och stannade till på torget, men ingen erbjöd dem rum för natten.16Då kom en gammal man förbi, på väg hem från sitt arbete ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men bodde nu i Gibea, där det för övrigt bara fanns benjaminiter.17När han fick syn på de resande frågade han dem varifrån de kom och vart de skulle.18"Vi är på väg hem från Betlehem i Juda", svarade mannen. "Jag bor längst bort i Efraims bergsbygd i närheten av Silo. Ingen har bjudit in oss över natten,19men det går ingen nöd på oss, för vi har tillräckligt med foder åt våra åsnor och mat och dryck åt oss själva."20"Ni är välkomna till mitt hem som mina gäster", sa den gamle mannen. "Här kan ni inte stanna. Det kan vara farligt."21Han tog dem med sig hem, gav deras åsnor att äta, och ställde sedan fram kvällsmat.22Just som de satt där och mådde gott, kom en grupp män till huset och började bulta på dörren. De var homosexuella och ville komma åt mannen som var på besök.23Värden gick ut för att samtala med dem."Nej, mina bröder, begå inte en sådan usel handling med min gäst.24Ta i stället min dotter, som är oskuld, och den här mannens bihustru. Vi ska föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem."25Men de ville inte höra på honom. Då tog den gästande mannen sin bihustru och förde ut henne till dem. De misshandlade henne och våldtog henne hela natten, och först i gryningen lät de henne gå.26Hon föll ihop utanför huset och låg där tills det blev ljust,27och när hennes man öppnade dörren, fann han henne liggande där med händerna på tröskeln.28"Kom nu, så ska vi ge oss i väg", sa han. Men han fick inte något svar, för hon var död. Då lade han henne över åsnan och tog henne med sig hem.29När han kom hem styckade han hennes kropp i tolv delar och sände en del till varje stam i Israel.30Hela nationen blev upprörd över det illdåd, som benjaminiterna hade begått."Någonting så fruktansvärt har inte hänt sedan Israel lämnade Egypten", sa alla. "Vi måste göra någonting åt det."
English Standard Version
A Levite and His Concubine
1In those days, when there was no king in Israel, a certain Levite was sojourning in the remote parts of the hill country of Ephraim, who took to himself a concubine from Bethlehem in Judah.2And his concubine was unfaithful to* him, and she went away from him to her father’s house at Bethlehem in Judah, and was there some four months.3Then her husband arose and went after her, to speak kindly to her and bring her back. He had with him his servant and a couple of donkeys. And she brought him into her father’s house. And when the girl’s father saw him, he came with joy to meet him.4And his father-in-law, the girl’s father, made him stay, and he remained with him three days. So they ate and drank and spent the night there.5And on the fourth day they arose early in the morning, and he prepared to go, but the girl’s father said to his son-in-law, “Strengthen your heart with a morsel of bread, and after that you may go.”6So the two of them sat and ate and drank together. And the girl’s father said to the man, “Be pleased to spend the night, and let your heart be merry.”7And when the man rose up to go, his father-in-law pressed him, till he spent the night there again.8And on the fifth day he arose early in the morning to depart. And the girl’s father said, “Strengthen your heart and wait until the day declines.” So they ate, both of them.9And when the man and his concubine and his servant rose up to depart, his father-in-law, the girl’s father, said to him, “Behold, now the day has waned toward evening. Please, spend the night. Behold, the day draws to its close. Lodge here and let your heart be merry, and tomorrow you shall arise early in the morning for your journey, and go home.”10But the man would not spend the night. He rose up and departed and arrived opposite Jebus (that is, Jerusalem). He had with him a couple of saddled donkeys, and his concubine was with him.11When they were near Jebus, the day was nearly over, and the servant said to his master, “Come now, let us turn aside to this city of the Jebusites and spend the night in it.”12And his master said to him, “We will not turn aside into the city of foreigners, who do not belong to the people of Israel, but we will pass on to Gibeah.”13And he said to his young man, “Come and let us draw near to one of these places and spend the night at Gibeah or at Ramah.”14So they passed on and went their way. And the sun went down on them near Gibeah, which belongs to Benjamin,15and they turned aside there, to go in and spend the night at Gibeah. And he went in and sat down in the open square of the city, for no one took them into his house to spend the night.16And behold, an old man was coming from his work in the field at evening. The man was from the hill country of Ephraim, and he was sojourning in Gibeah. The men of the place were Benjaminites.17And he lifted up his eyes and saw the traveler in the open square of the city. And the old man said, “Where are you going? And where do you come from?”18And he said to him, “We are passing from Bethlehem in Judah to the remote parts of the hill country of Ephraim, from which I come. I went to Bethlehem in Judah, and I am going to the house of the Lord,* but no one has taken me into his house.19We have straw and feed for our donkeys, with bread and wine for me and your female servant and the young man with your servants. There is no lack of anything.”20And the old man said, “Peace be to you; I will care for all your wants. Only, do not spend the night in the square.”21So he brought him into his house and gave the donkeys feed. And they washed their feet, and ate and drank.
Gibeah’s Crime
22As they were making their hearts merry, behold, the men of the city, worthless fellows, surrounded the house, beating on the door. And they said to the old man, the master of the house, “Bring out the man who came into your house, that we may know him.”23And the man, the master of the house, went out to them and said to them, “No, my brothers, do not act so wickedly; since this man has come into my house, do not do this vile thing.24Behold, here are my virgin daughter and his concubine. Let me bring them out now. Violate them and do with them what seems good to you, but against this man do not do this outrageous thing.”25But the men would not listen to him. So the man seized his concubine and made her go out to them. And they knew her and abused her all night until the morning. And as the dawn began to break, they let her go.26And as morning appeared, the woman came and fell down at the door of the man’s house where her master was, until it was light.27And her master rose up in the morning, and when he opened the doors of the house and went out to go on his way, behold, there was his concubine lying at the door of the house, with her hands on the threshold.28He said to her, “Get up, let us be going.” But there was no answer. Then he put her on the donkey, and the man rose up and went away to his home.29And when he entered his house, he took a knife, and taking hold of his concubine he divided her, limb by limb, into twelve pieces, and sent her throughout all the territory of Israel.30And all who saw it said, “Such a thing has never happened or been seen from the day that the people of Israel came up out of the land of Egypt until this day; consider it, take counsel, and speak.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.