Apostelgeschichte 2 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Apostelgeschichte 2 | Nya Levande Bibeln

Guds heliga Ande kommer

1 När pingstdagen* kom, sju veckor efter att Jesus uppstått från de döda, var de troende alla samlade. 2 Då hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en väldig storm, och det fyllde hela huset där de var samlade. 3 Sedan visade sig något som såg ut som eldslågor, och de delade på sig och stannade över var och en av dem. 4 Och alla blev fyllda av Guds heliga Ande och började en efter en tala andra språk som Anden gav dem. 5 Många hängivna judar från olika länder bodde i Jerusalem, 6 och när de hörde dånet, kom en stor mängd människor springande för att se vad som stod på. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas! 7 De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen, 8 och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. 9 Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, 10 Frygien, Pamfylien,* Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen, 11 vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga under på våra egna språk!” 12 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” 13 Men andra i folkskaran sa hånfullt: ”Äsch, de är väl bara fulla!”

Petrus tal på pingstdagen

14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra sändebuden och började tala högt och tydligt till folket. Han sa: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! 15 Några av er säger att de här männen är fulla. Men det är inte sant. Folk dricker sig väl inte berusade klockan nio på morgonen? 16 Nej, det ni just har fått vara med om var förutsagt redan för länge sedan, då Gud sa genom profeten Joel: 17 ’Under den här världens sista tid ska jag låta min Ande komma över alla människor. Era söner och döttrar ska framföra budskap från mig, era unga män ska se syner och era gamla män ska ha drömmar. 18 Ja, min Ande ska komma över alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska framföra budskap från mig. 19 Jag ska låta märkliga tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln. 20 Solen ska bli mörk och månen blodröd innan Herrens stora och underbara dag kommer. 21 Men var och en som tillber Herren ska bli räddad.’* 22 Lyssna på vad jag säger, alla ni israeliter*! Gud visade er att det var han som sänt Jesus från Nasaret, genom att ge honom kraft att utföra de mest fantastiska under och tecken. Det vet ni själva. 23 Sedan följde ni den plan som Gud hade gjort upp, när ni med hjälp av människor som lever utan Moses lag* lät spika fast honom på ett kors och döda honom. 24 Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom bli levande igen, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp. 25 Kung David sa ju om Jesus:’Jag vet att Herren alltid är med mig. Jag vacklar inte, för han står vid min sida. 26 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut hans lov! Min kropp vilar i trygghet, 27 för du ska inte lämna mig kvar bland de döda, eller låta din heliga tjänare förmultna. 28 Du visar mig vägen till livet, och låter mig få uppleva glädjen av att vara i din närhet.’* 29 Kära vänner! Det var inte om sig själv som David sa detta. För ni vet lika bra som jag att David dog och blev begravd, och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. 30 Men han var en profet, som framförde Guds budskap. Och David visste att Gud hade lovat att en av hans ättlingar skulle vara Messias*, den utlovade kungen, och få sitta på hans tron. 31 David framförde därför Guds förutsägelse om att Messias skulle uppstå från de döda när han sa: ’Han ska inte lämnas kvar bland de döda, och hans kropp ska inte förmultna.’ 32 Förutsägelsen handlade alltså om Jesus, och alla vi som står här har själva sett och kan intyga att Gud uppväckte honom från de döda. 33 Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.* Där har han, precis som Gud Fadern hade lovat, fått ta emot Guds heliga Ande, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. 34 David for ju heller aldrig upp till himlen. Därför talade han inte om sig själv då han sa: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, 35 tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter!’* 36 Hela Israel måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och kung*, denna Jesus som ni avrättade på ett kors.” 37 När folket hörde Petrus tala på det här viset, gick det rakt in i deras hjärtan, och de frågade honom och de andra sändebuden: ”Bröder, vad ska vi göra?” 38 Petrus svarade: ”Lämna synden och vänd om till Gud, och låt er alla döpas till gemenskap med Jesus Kristus*, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få Guds heliga Ande som gåva. 39 För detta löfte från Gud gäller er och era barn. Ja, det gäller alla på hela jorden som tackar ja till Herrens, vår Guds, inbjudan att få tillhöra honom.” 40 Sedan fortsatte Petrus att tala till dem en lång stund, och han uppmanade dem: ”Se till att ni slipper undan det straff som väntar de människor som inte vill tro.” 41 De som trodde på vad Petrus sa, lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer!

De troende samlas

42 De troende samlades regelbundet för att bli undervisade av Jesus sändebud, och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd* tillsammans och bad. 43 Människorna hade en djup respekt för dem, för sändebuden utförde många under. 44 Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46 Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans. Deras glädje och tacksamhet visste inga gränser, 47 och de hyllade ständigt Gud. De var omtyckta av hela folket, och varje dag lät Herren Jesus deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

The Coming of the Holy Spirit

1 When the day of Pentecost arrived, they were all together in one place. 2 And suddenly there came from heaven a sound like a mighty rushing wind, and it filled the entire house where they were sitting. 3 And divided tongues as of fire appeared to them and rested* on each one of them. 4 And they were all filled with the Holy Spirit and began to speak in other tongues as the Spirit gave them utterance. 5 Now there were dwelling in Jerusalem Jews, devout men from every nation under heaven. 6 And at this sound the multitude came together, and they were bewildered, because each one was hearing them speak in his own language. 7 And they were amazed and astonished, saying, “Are not all these who are speaking Galileans? 8 And how is it that we hear, each of us in his own native language? 9 Parthians and Medes and Elamites and residents of Mesopotamia, Judea and Cappadocia, Pontus and Asia, 10 Phrygia and Pamphylia, Egypt and the parts of Libya belonging to Cyrene, and visitors from Rome, 11 both Jews and proselytes, Cretans and Arabians—we hear them telling in our own tongues the mighty works of God.” 12 And all were amazed and perplexed, saying to one another, “What does this mean?” 13 But others mocking said, “They are filled with new wine.”

Peter’s Sermon at Pentecost

14 But Peter, standing with the eleven, lifted up his voice and addressed them: “Men of Judea and all who dwell in Jerusalem, let this be known to you, and give ear to my words. 15 For these people are not drunk, as you suppose, since it is only the third hour of the day.* 16 But this is what was uttered through the prophet Joel: 17 “‘And in the last days it shall be, God declares, that I will pour out my Spirit on all flesh, and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams; 18 even on my male servants and female servants in those days I will pour out my Spirit, and they shall prophesy. 19 And I will show wonders in the heavens above and signs on the earth below, blood, and fire, and vapor of smoke; 20 the sun shall be turned to darkness and the moon to blood, before the day of the Lord comes, the great and magnificent day. 21 And it shall come to pass that everyone who calls upon the name of the Lord shall be saved.’ 22 “Men of Israel, hear these words: Jesus of Nazareth, a man attested to you by God with mighty works and wonders and signs that God did through him in your midst, as you yourselves know— 23 this Jesus,* delivered up according to the definite plan and foreknowledge of God, you crucified and killed by the hands of lawless men. 24 God raised him up, loosing the pangs of death, because it was not possible for him to be held by it. 25 For David says concerning him, “‘I saw the Lord always before me, for he is at my right hand that I may not be shaken; 26 therefore my heart was glad, and my tongue rejoiced; my flesh also will dwell in hope. 27 For you will not abandon my soul to Hades, or let your Holy One see corruption. 28 You have made known to me the paths of life; you will make me full of gladness with your presence.’ 29 “Brothers, I may say to you with confidence about the patriarch David that he both died and was buried, and his tomb is with us to this day. 30 Being therefore a prophet, and knowing that God had sworn with an oath to him that he would set one of his descendants on his throne, 31 he foresaw and spoke about the resurrection of the Christ, that he was not abandoned to Hades, nor did his flesh see corruption. 32 This Jesus God raised up, and of that we all are witnesses. 33 Being therefore exalted at the right hand of God, and having received from the Father the promise of the Holy Spirit, he has poured out this that you yourselves are seeing and hearing. 34 For David did not ascend into the heavens, but he himself says, “‘The Lord said to my Lord, “Sit at my right hand, 35 until I make your enemies your footstool.”’ 36 Let all the house of Israel therefore know for certain that God has made him both Lord and Christ, this Jesus whom you crucified.” 37 Now when they heard this they were cut to the heart, and said to Peter and the rest of the apostles, “Brothers, what shall we do?” 38 And Peter said to them, “Repent and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the forgiveness of your sins, and you will receive the gift of the Holy Spirit. 39 For the promise is for you and for your children and for all who are far off, everyone whom the Lord our God calls to himself.” 40 And with many other words he bore witness and continued to exhort them, saying, “Save yourselves from this crooked generation.” 41 So those who received his word were baptized, and there were added that day about three thousand souls.

The Fellowship of the Believers

42 And they devoted themselves to the apostles’ teaching and the fellowship, to the breaking of bread and the prayers. 43 And awe* came upon every soul, and many wonders and signs were being done through the apostles. 44 And all who believed were together and had all things in common. 45 And they were selling their possessions and belongings and distributing the proceeds to all, as any had need. 46 And day by day, attending the temple together and breaking bread in their homes, they received their food with glad and generous hearts, 47 praising God and having favor with all the people. And the Lord added to their number day by day those who were being saved.