1Paulus och Silas kom nu till Derbe och sedan till Lystra. Där träffade de en efterföljare till Jesus som hette Timotheos, en ung man som var son till en kristen* judinna men hade en icke-judisk pappa.2De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom,3och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, eftersom alla visste att hans pappa inte var jude.4De reste sedan från stad till stad och berättade om vad Jesus sändebud och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat när det gällde troende från andra folk och vilka regler de skulle följa.5Församlingarna stärktes i sin tro och för varje dag ökade antalet troende.
Paulus blir kallad till Makedonien
6Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom Guds heliga Ande hade sagt till dem att inte sprida budskapet om Jesus i provinsen Asien den här gången.7När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns, tänkte de gå norrut mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.*8De fortsatte därför genom Mysien och kom till staden Troas.9Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien* stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.”10Vi bestämde oss därför genast att resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud ville att vi skulle berätta de glada nyheterna om Jesus även där.*
Lydia från Thyatira börjar tro på Jesus
11Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till ön Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis.12Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk militärkoloni och en av de ledande städerna i Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.13När det blev vilodag* gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att man brukade samlas för att be på vilodagen. Och vi satte oss ner och talade till de kvinnor som kommit dit.14En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger*. Hon var inte judinna men tillbad Israels Gud, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren Gud hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.15Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt sa hon: ”Nu när ni ser att jag verkligen tror på Herren Jesus, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte förrän vi gjorde som hon sa.
Paulus och Silas kastas i fängelse
16När vi en dag var på väg till det ställe där man brukade be, mötte vi en slavflicka som var besatt av en ond ande. Hon kunde spå människor och drog in mycket pengar åt sina ägare.17Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och har kommit för att visa er vägen till räddning.”18Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onda anden i henne: ”Genom kraften hos Jesus Kristus befaller jag dig att fara ut ur henne.” Och genast lämnade den onda anden henne.19Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter som höll till på torget.20Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden.21De lär folket att göra sådant som är emot den romerska lagen.”22Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.23De blev svårt slagna, och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga,24och han tog därför inga risker utan placerade dem i den innersta cellen, där han låste fast deras ben i en trästock.25Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud, medan de andra fångarna lyssnade.26Då kom det plötsligt ett jordskalv, som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.27Då vaknade fångvaktaren, och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.28Men Paulus ropade till honom: ”Stopp! Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”29Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.30Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”31De svarade: ”Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad, både du och din familj.”32Paulus och Silas fick sedan berätta budskapet om Herren Jesus för fångvaktaren och hela hans familj.33Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår, trots att det var mitt i natten. Och innan natten var över hade hela familjen låtit döpa sig!34Efteråt tog fångvaktaren med sig Paulus och Silas upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.35Nästa morgon skickade domarna sina medhjälpare till fängelset för att meddela att männen skulle släppas fria.36Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”37Men Paulus svarade: ”Åh nej, så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.”38Medhjälparna berättade då detta för domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.39De kom genast till fängelset och började ursäkta sig. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden.40Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem, och sedan gick de vidare.
English Standard Version
Timothy Joins Paul and Silas
1Paul* came also to Derbe and to Lystra. A disciple was there, named Timothy, the son of a Jewish woman who was a believer, but his father was a Greek.2He was well spoken of by the brothers* at Lystra and Iconium.3Paul wanted Timothy to accompany him, and he took him and circumcised him because of the Jews who were in those places, for they all knew that his father was a Greek.4As they went on their way through the cities, they delivered to them for observance the decisions that had been reached by the apostles and elders who were in Jerusalem.5So the churches were strengthened in the faith, and they increased in numbers daily.
The Macedonian Call
6And they went through the region of Phrygia and Galatia, having been forbidden by the Holy Spirit to speak the word in Asia.7And when they had come up to Mysia, they attempted to go into Bithynia, but the Spirit of Jesus did not allow them.8So, passing by Mysia, they went down to Troas.9And a vision appeared to Paul in the night: a man of Macedonia was standing there, urging him and saying, “Come over to Macedonia and help us.”10And when Paul* had seen the vision, immediately we sought to go on into Macedonia, concluding that God had called us to preach the gospel to them.
The Conversion of Lydia
11So, setting sail from Troas, we made a direct voyage to Samothrace, and the following day to Neapolis,12and from there to Philippi, which is a leading city of the* district of Macedonia and a Roman colony. We remained in this city some days.13And on the Sabbath day we went outside the gate to the riverside, where we supposed there was a place of prayer, and we sat down and spoke to the women who had come together.14One who heard us was a woman named Lydia, from the city of Thyatira, a seller of purple goods, who was a worshiper of God. The Lord opened her heart to pay attention to what was said by Paul.15And after she was baptized, and her household as well, she urged us, saying, “If you have judged me to be faithful to the Lord, come to my house and stay.” And she prevailed upon us.
Paul and Silas in Prison
16As we were going to the place of prayer, we were met by a slave girl who had a spirit of divination and brought her owners much gain by fortune-telling.17She followed Paul and us, crying out, “These men are servants of the Most High God, who proclaim to you the way of salvation.”18And this she kept doing for many days. Paul, having become greatly annoyed, turned and said to the spirit, “I command you in the name of Jesus Christ to come out of her.” And it came out that very hour.19But when her owners saw that their hope of gain was gone, they seized Paul and Silas and dragged them into the marketplace before the rulers.20And when they had brought them to the magistrates, they said, “These men are Jews, and they are disturbing our city.21They advocate customs that are not lawful for us as Romans to accept or practice.”22The crowd joined in attacking them, and the magistrates tore the garments off them and gave orders to beat them with rods.23And when they had inflicted many blows upon them, they threw them into prison, ordering the jailer to keep them safely.24Having received this order, he put them into the inner prison and fastened their feet in the stocks.
The Philippian Jailer Converted
25About midnight Paul and Silas were praying and singing hymns to God, and the prisoners were listening to them,26and suddenly there was a great earthquake, so that the foundations of the prison were shaken. And immediately all the doors were opened, and everyone’s bonds were unfastened.27When the jailer woke and saw that the prison doors were open, he drew his sword and was about to kill himself, supposing that the prisoners had escaped.28But Paul cried with a loud voice, “Do not harm yourself, for we are all here.”29And the jailer* called for lights and rushed in, and trembling with fear he fell down before Paul and Silas.30Then he brought them out and said, “Sirs, what must I do to be saved?”31And they said, “Believe in the Lord Jesus, and you will be saved, you and your household.”32And they spoke the word of the Lord to him and to all who were in his house.33And he took them the same hour of the night and washed their wounds; and he was baptized at once, he and all his family.34Then he brought them up into his house and set food before them. And he rejoiced along with his entire household that he had believed in God.35But when it was day, the magistrates sent the police, saying, “Let those men go.”36And the jailer reported these words to Paul, saying, “The magistrates have sent to let you go. Therefore come out now and go in peace.”37But Paul said to them, “They have beaten us publicly, uncondemned, men who are Roman citizens, and have thrown us into prison; and do they now throw us out secretly? No! Let them come themselves and take us out.”38The police reported these words to the magistrates, and they were afraid when they heard that they were Roman citizens.39So they came and apologized to them. And they took them out and asked them to leave the city.40So they went out of the prison and visited Lydia. And when they had seen the brothers, they encouraged them and departed.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.