Apostelgeschichte 10 | Nya Levande Bibeln

Petrus och Cornelius

1 I Caesarea bodde en romersk officer som hette Cornelius och var kapten för Italiska bataljonen. 2 Han, liksom alla i hans hus, tillbad Israels Gud och var noga med att lyda honom. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland judarna och bad regelbundet till Gud. 3 En eftermiddag när han bad, och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”. 4 Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?”Ängeln svarade: ”Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga. 5 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. 6 Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.” 7 Så snart ängeln hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater, som också trodde på Gud. 8 Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe. 9 Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe, och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be. 10 Efter ett tag blev han hungrig och bad att få något att äta, men medan maten gjordes i ordning fick han se en syn. 11 Han såg himlen öppen, och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn 12 och den innehöll alla slags djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land. 13 Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp, slakta och ät!” 14 ”Nej, aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.”* 15 Men rösten hördes igen och sa: ”Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.” 16 Samma syn upprepades tre gånger, och sedan drogs duken upp till himlen. 17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt ut. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten 18 och ropade: ”Är det här som Simon Petrus bor?” 19 Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Guds Ande sa till honom: ”Tre män har kommit hit för att träffa dig. 20 Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.” 21 Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Det är jag som är Simon Petrus. Är det något särskilt ni vill?” 22 Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av den romerska officeren Cornelius. Han tillber Israels Gud och är noga med att lyda honom, och han är omtyckt av alla judarna. Nu har en ängel från Gud sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.” 23 Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen. 24 Dagen därpå kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus. 25 Och när Petrus steg in i huset föll Cornelius på knä framför honom och tillbad honom. 26 Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!” 27 Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade. 28 Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka hans hem på det här viset. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som ovärdig i Guds ögon.* 29 Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.” 30 Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan, när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig. 31 Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga. 32 Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’ 33 Därför skickade jag genast bud efter dig, och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Herren Gud och väntar ivrigt på att höra vad han har gett dig i uppdrag att säga!”

Petrus talar i Cornelius hus

34 Då svarade Petrus: ”Jag ser nu mycket tydligt att Gud behandlar alla folk lika. 35 Han är villig att ta emot varje människa som tillber honom och lever enligt hans vilja, vilket folk hon än tillhör. 36 Ni har säkert hört om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid med Gud genom Jesus Kristus som är allas Herre. 37 Ni känner till vad som hände efter att Johannes döparen hade trätt fram och börjat tala till folket, hur det började uppe i Galileen och sedan spreds över hela Judeen. 38 Ni känner till att Gud fyllde Jesus från Nasaret med sin heliga Ande och gav honom kraft för den uppgift han fått, och att Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, eftersom Gud var med honom. 39 Vi som utsågs till Jesus speciella sändebud har själva sett allt han gjorde både ute i landet och i Jerusalem, och kan intyga att detta har hänt. Denna man hängde de upp på ett kors och avrättade, 40 men på den tredje* dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig, 41 men inte för hela folket, utan bara för oss, som Gud redan tidigare hade utsett att sprida budskapet om Jesus. Det var med oss som Jesus åt och drack efter att han hade uppstått från de döda. 42 Och han skickade iväg oss för att tala till folket överallt och berätta om att han är den som har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla – både levande och döda. 43 Alla profeterna har framfört Guds budskap* om honom och sagt, att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom det som han har gjort för oss.” 44 Men medan Petrus fortfarande talade kom plötsligt Guds heliga Ande och fyllde alla som lyssnade till hans budskap. 45 De troende judar som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev mycket förvånade över att Guds heliga Ande hade kommit över dessa människor, för de trodde att Guds Ande var en gåva bara till judarna. 46 Men det rådde inget tvivel om saken, för de hörde dem tala okända språk och hylla Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Finns det någon som kan tycka att det är fel att vi döper dem, nu när de har fått Guds heliga Ande precis som vi?” 48 Och så lät han sina medhjälpare döpa alla, eftersom de hade fått gemenskap med Jesus Kristus. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.

English Standard Version

Peter and Cornelius

1 At Caesarea there was a man named Cornelius, a centurion of what was known as the Italian Cohort, 2 a devout man who feared God with all his household, gave alms generously to the people, and prayed continually to God. 3 About the ninth hour of the day* he saw clearly in a vision an angel of God come in and say to him, “Cornelius.” 4 And he stared at him in terror and said, “What is it, Lord?” And he said to him, “Your prayers and your alms have ascended as a memorial before God. 5 And now send men to Joppa and bring one Simon who is called Peter. 6 He is lodging with one Simon, a tanner, whose house is by the sea.” 7 When the angel who spoke to him had departed, he called two of his servants and a devout soldier from among those who attended him, 8 and having related everything to them, he sent them to Joppa.

Peter’s Vision

9 The next day, as they were on their journey and approaching the city, Peter went up on the housetop about the sixth hour* to pray. 10 And he became hungry and wanted something to eat, but while they were preparing it, he fell into a trance 11 and saw the heavens opened and something like a great sheet descending, being let down by its four corners upon the earth. 12 In it were all kinds of animals and reptiles and birds of the air. 13 And there came a voice to him: “Rise, Peter; kill and eat.” 14 But Peter said, “By no means, Lord; for I have never eaten anything that is common or unclean.” 15 And the voice came to him again a second time, “What God has made clean, do not call common.” 16 This happened three times, and the thing was taken up at once to heaven. 17 Now while Peter was inwardly perplexed as to what the vision that he had seen might mean, behold, the men who were sent by Cornelius, having made inquiry for Simon’s house, stood at the gate 18 and called out to ask whether Simon who was called Peter was lodging there. 19 And while Peter was pondering the vision, the Spirit said to him, “Behold, three men are looking for you. 20 Rise and go down and accompany them without hesitation,* for I have sent them.” 21 And Peter went down to the men and said, “I am the one you are looking for. What is the reason for your coming?” 22 And they said, “Cornelius, a centurion, an upright and God-fearing man, who is well spoken of by the whole Jewish nation, was directed by a holy angel to send for you to come to his house and to hear what you have to say.” 23 So he invited them in to be his guests. The next day he rose and went away with them, and some of the brothers from Joppa accompanied him. 24 And on the following day they entered Caesarea. Cornelius was expecting them and had called together his relatives and close friends. 25 When Peter entered, Cornelius met him and fell down at his feet and worshiped him. 26 But Peter lifted him up, saying, “Stand up; I too am a man.” 27 And as he talked with him, he went in and found many persons gathered. 28 And he said to them, “You yourselves know how unlawful it is for a Jew to associate with or to visit anyone of another nation, but God has shown me that I should not call any person common or unclean. 29 So when I was sent for, I came without objection. I ask then why you sent for me.” 30 And Cornelius said, “Four days ago, about this hour, I was praying in my house at the ninth hour,* and behold, a man stood before me in bright clothing 31 and said, ‘Cornelius, your prayer has been heard and your alms have been remembered before God. 32 Send therefore to Joppa and ask for Simon who is called Peter. He is lodging in the house of Simon, a tanner, by the sea.’ 33 So I sent for you at once, and you have been kind enough to come. Now therefore we are all here in the presence of God to hear all that you have been commanded by the Lord.”

Gentiles Hear the Good News

34 So Peter opened his mouth and said: “Truly I understand that God shows no partiality, 35 but in every nation anyone who fears him and does what is right is acceptable to him. 36 As for the word that he sent to Israel, preaching good news of peace through Jesus Christ (he is Lord of all), 37 you yourselves know what happened throughout all Judea, beginning from Galilee after the baptism that John proclaimed: 38 how God anointed Jesus of Nazareth with the Holy Spirit and with power. He went about doing good and healing all who were oppressed by the devil, for God was with him. 39 And we are witnesses of all that he did both in the country of the Jews and in Jerusalem. They put him to death by hanging him on a tree, 40 but God raised him on the third day and made him to appear, 41 not to all the people but to us who had been chosen by God as witnesses, who ate and drank with him after he rose from the dead. 42 And he commanded us to preach to the people and to testify that he is the one appointed by God to be judge of the living and the dead. 43 To him all the prophets bear witness that everyone who believes in him receives forgiveness of sins through his name.”

The Holy Spirit Falls on the Gentiles

44 While Peter was still saying these things, the Holy Spirit fell on all who heard the word. 45 And the believers from among the circumcised who had come with Peter were amazed, because the gift of the Holy Spirit was poured out even on the Gentiles. 46 For they were hearing them speaking in tongues and extolling God. Then Peter declared, 47 “Can anyone withhold water for baptizing these people, who have received the Holy Spirit just as we have?” 48 And he commanded them to be baptized in the name of Jesus Christ. Then they asked him to remain for some days.

Apostelgeschichte 10 | Nya Levande Bibeln English Standard Version