1När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,2sa David till profeten Natan: "Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!"3"Gör då vad du har tänkt göra", svarade Natan, "för Herren är med dig."4Men den natten sa Herren till Natan:5"Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!6Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.7Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'8Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.9Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!10Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender. I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.12Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.13Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.14Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,15men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.16Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.' "17Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.
David tar emot Herrens välsignelse
18David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: "Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?19Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?20Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!21Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!22Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.23Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.24Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.25Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.26Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.27Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,28för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.29Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det."
English Standard Version
The Lord’s Covenant with David
1Now when the king lived in his house and the Lord had given him rest from all his surrounding enemies,2the king said to Nathan the prophet, “See now, I dwell in a house of cedar, but the ark of God dwells in a tent.”3And Nathan said to the king, “Go, do all that is in your heart, for the Lord is with you.”4But that same night the word of the Lord came to Nathan,5“Go and tell my servant David, ‘Thus says the Lord: Would you build me a house to dwell in?6I have not lived in a house since the day I brought up the people of Israel from Egypt to this day, but I have been moving about in a tent for my dwelling.7In all places where I have moved with all the people of Israel, did I speak a word with any of the judges* of Israel, whom I commanded to shepherd my people Israel, saying, “Why have you not built me a house of cedar?”’8Now, therefore, thus you shall say to my servant David, ‘Thus says the Lord of hosts, I took you from the pasture, from following the sheep, that you should be prince* over my people Israel.9And I have been with you wherever you went and have cut off all your enemies from before you. And I will make for you a great name, like the name of the great ones of the earth.10And I will appoint a place for my people Israel and will plant them, so that they may dwell in their own place and be disturbed no more. And violent men shall afflict them no more, as formerly,11from the time that I appointed judges over my people Israel. And I will give you rest from all your enemies. Moreover, the Lord declares to you that the Lord will make you a house.12When your days are fulfilled and you lie down with your fathers, I will raise up your offspring after you, who shall come from your body, and I will establish his kingdom.13He shall build a house for my name, and I will establish the throne of his kingdom forever.14I will be to him a father, and he shall be to me a son. When he commits iniquity, I will discipline him with the rod of men, with the stripes of the sons of men,15but my steadfast love will not depart from him, as I took it from Saul, whom I put away from before you.16And your house and your kingdom shall be made sure forever before me.* Your throne shall be established forever.’”17In accordance with all these words, and in accordance with all this vision, Nathan spoke to David.
David’s Prayer of Gratitude
18Then King David went in and sat before the Lord and said, “Who am I, O Lord God, and what is my house, that you have brought me thus far?19And yet this was a small thing in your eyes, O Lord God. You have spoken also of your servant’s house for a great while to come, and this is instruction for mankind, O Lord God!20And what more can David say to you? For you know your servant, O Lord God!21Because of your promise, and according to your own heart, you have brought about all this greatness, to make your servant know it.22Therefore you are great, O Lord God. For there is none like you, and there is no God besides you, according to all that we have heard with our ears.23And who is like your people Israel, the one nation on earth whom God went to redeem to be his people, making himself a name and doing for them* great and awesome things by driving out before your people,* whom you redeemed for yourself from Egypt, a nation and its gods?24And you established for yourself your people Israel to be your people forever. And you, O Lord, became their God.25And now, O Lord God, confirm forever the word that you have spoken concerning your servant and concerning his house, and do as you have spoken.26And your name will be magnified forever, saying, ‘The Lord of hosts is God over Israel,’ and the house of your servant David will be established before you.27For you, O Lord of hosts, the God of Israel, have made this revelation to your servant, saying, ‘I will build you a house.’ Therefore your servant has found courage to pray this prayer to you.28And now, O Lord God, you are God, and your words are true, and you have promised this good thing to your servant.29Now therefore may it please you to bless the house of your servant, so that it may continue forever before you. For you, O Lord God, have spoken, and with your blessing shall the house of your servant be blessed forever.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.