1Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet."Vi är dina bröder och av samma kött och blod", sa de.2"Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel."3Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.4David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där."Du kommer aldrig in här", sa jebuseerna till honom. "Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!" De trodde nämligen att de var säkra.7Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.8När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: "Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer." Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!9Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.10Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.11Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.12David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.13Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.14Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen18medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.19Sedan frågade David Herren: "Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem?"Herren svarade: "Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!"20Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. "Herren har gjort det!" utropade han. "Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod." Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.21David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.22Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.23När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: "Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!24Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem."25Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.
English Standard Version
David Anointed King of Israel
1Then all the tribes of Israel came to David at Hebron and said, “Behold, we are your bone and flesh.2In times past, when Saul was king over us, it was you who led out and brought in Israel. And the Lord said to you, ‘You shall be shepherd of my people Israel, and you shall be prince* over Israel.’”3So all the elders of Israel came to the king at Hebron, and King David made a covenant with them at Hebron before the Lord, and they anointed David king over Israel.4David was thirty years old when he began to reign, and he reigned forty years.5At Hebron he reigned over Judah seven years and six months, and at Jerusalem he reigned over all Israel and Judah thirty-three years.*6And the king and his men went to Jerusalem against the Jebusites, the inhabitants of the land, who said to David, “You will not come in here, but the blind and the lame will ward you off”—thinking, “David cannot come in here.”7Nevertheless, David took the stronghold of Zion, that is, the city of David.8And David said on that day, “Whoever would strike the Jebusites, let him get up the water shaft to attack ‘the lame and the blind,’ who are hated by David’s soul.” Therefore it is said, “The blind and the lame shall not come into the house.”9And David lived in the stronghold and called it the city of David. And David built the city all around from the Millo inward.10And David became greater and greater, for the Lord, the God of hosts, was with him.11And Hiram king of Tyre sent messengers to David, and cedar trees, also carpenters and masons who built David a house.12And David knew that the Lord had established him king over Israel, and that he had exalted his kingdom for the sake of his people Israel.13And David took more concubines and wives from Jerusalem, after he came from Hebron, and more sons and daughters were born to David.14And these are the names of those who were born to him in Jerusalem: Shammua, Shobab, Nathan, Solomon,15Ibhar, Elishua, Nepheg, Japhia,16Elishama, Eliada, and Eliphelet.
David Defeats the Philistines
17When the Philistines heard that David had been anointed king over Israel, all the Philistines went up to search for David. But David heard of it and went down to the stronghold.18Now the Philistines had come and spread out in the Valley of Rephaim.19And David inquired of the Lord, “Shall I go up against the Philistines? Will you give them into my hand?” And the Lord said to David, “Go up, for I will certainly give the Philistines into your hand.”20And David came to Baal-perazim, and David defeated them there. And he said, “The Lord has broken through my enemies before me like a breaking flood.” Therefore the name of that place is called Baal-perazim.*21And the Philistines left their idols there, and David and his men carried them away.22And the Philistines came up yet again and spread out in the Valley of Rephaim.23And when David inquired of the Lord, he said, “You shall not go up; go around to their rear, and come against them opposite the balsam trees.24And when you hear the sound of marching in the tops of the balsam trees, then rouse yourself, for then the Lord has gone out before you to strike down the army of the Philistines.”25And David did as the Lord commanded him, and struck down the Philistines from Geba to Gezer.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.