1Nu råkade Seba, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en hetlevrad man, och plötsligt blåste han en trumpetsignal och ropade: "Vi vill inte längre ha något att göra med David. Kom, Israels män, så ger vi oss av härifrån!"2Då övergav hela Israel David och följde Seba. Männen i Juda däremot förblev trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.3När David kom till palatset i Jerusalem, gav han order om att de tio bihustrur, som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset, skulle föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen ville inte ligga med dem. De fick leva som änkor och i husarrest till sin död.4Sedan befallde kungen Amasa att mobilisera Juda armé inom tre dagar och att också själv infinna sig då.5Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig.6Då sa David till Abisai: "Den där Seba kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta min livvakt och sätt efter honom, innan han sätter sig i säkerhet i en befäst stad där vi inte kommer åt honom."7Då gav sig Abisai iväg efter Seba med Joab och hans män och kungens egen livvakt.8Vid den stora stenen i Gibeon mötte de Amasa. Joab bar sin stridsmundering och hade en dolk i sin slida i bältet. När han gick fram för att hälsa på Amasa drog han försiktigt fram dolken. "Jag är glad att få träffa dig, min bror", sa Joab och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. Amasa lade inte märke till dolken i Joabs vänstra hand, och Joab stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett hugg, Amasa dog omedelbart. Joab och Abisai fortsatte sedan att förfölja Seba.11En av Joabs officerare ropade till Amasas trupper: "Om ni står på Davids sida, så kom och följ Joab."12Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen, och när officeren såg att alla som passerade stannade till för att titta på honom, släpade han honom åt sidan och in på en åker och kastade en mantel över honom.13När kroppen var ur vägen följde alla Joab i jakten på Seba.14Seba hade rest över hela Israel för att mobilisera folk, från staden Abel vid Bet Maaka och genom hela Habberim, och många följde med honom.15När Joabs trupper kom fram till Abel belägrade de staden och byggde en ramp upp mot stadsmuren.16Medan de försökte angripa muren ropade en vis kvinna i staden på Joab: "Lyssna till mig, Joab! Kom hit fram, så att jag kan tala med dig!"17När han närmade sig frågade kvinnan: "Är du Joab?""Ja, jag lyssnar!"svarade han.18Då sa hon till honom: "Det finns ett ordspråk som säger: 'Om du vill lösa en tvist, så be om råd från Abel'.19Du försöker förstöra en gammal fridsam stad, som är lojal mot Israel. Ska du verkligen förgöra det som tillhör Herren?"20Men Joab svarade: "Jag är inte här för att förstöra.21Allt jag vill ha är en man som heter Seba, från berglandskapet Efraim, för han har gjort uppror mot kung David. Om du överlämnar honom till mig, så ska vi lämna staden i fred."Kvinnan svarade: "Vi ska kasta hans huvud till dig över muren."22Sedan gick kvinnan till folket med beskedet från Joab, och de halshögg Seba och kastade ner hans huvud till Joab. Då blåste han en trumpetsignal och drog tillbaka trupperna. Var och en gick sedan hem till sitt, och Joab återvände till kungen i Jerusalem.23Joab var befälhavare över armén och Benaja över kungens livvakt,24medan Adoram ansvarade för de arbeten som utfördes av slavar och krigsfångar. Josafat skötte kungens böcker,25Seja tjänstgjorde som sekreterare, Sadok och Ebjatar var präster26och jairiten Ira tjänstgjorde som Davids personlige präst.
English Standard Version
The Rebellion of Sheba
1Now there happened to be there a worthless man, whose name was Sheba, the son of Bichri, a Benjaminite. And he blew the trumpet and said, “We have no portion in David, and we have no inheritance in the son of Jesse; every man to his tents, O Israel!”2So all the men of Israel withdrew from David and followed Sheba the son of Bichri. But the men of Judah followed their king steadfastly from the Jordan to Jerusalem.3And David came to his house at Jerusalem. And the king took the ten concubines whom he had left to care for the house and put them in a house under guard and provided for them, but did not go in to them. So they were shut up until the day of their death, living as if in widowhood.4Then the king said to Amasa, “Call the men of Judah together to me within three days, and be here yourself.”5So Amasa went to summon Judah, but he delayed beyond the set time that had been appointed him.6And David said to Abishai, “Now Sheba the son of Bichri will do us more harm than Absalom. Take your lord’s servants and pursue him, lest he get himself to fortified cities and escape from us.”*7And there went out after him Joab’s men and the Cherethites and the Pelethites, and all the mighty men. They went out from Jerusalem to pursue Sheba the son of Bichri.8When they were at the great stone that is in Gibeon, Amasa came to meet them. Now Joab was wearing a soldier’s garment, and over it was a belt with a sword in its sheath fastened on his thigh, and as he went forward it fell out.9And Joab said to Amasa, “Is it well with you, my brother?” And Joab took Amasa by the beard with his right hand to kiss him.10But Amasa did not observe the sword that was in Joab’s hand. So Joab struck him with it in the stomach and spilled his entrails to the ground without striking a second blow, and he died. Then Joab and Abishai his brother pursued Sheba the son of Bichri.11And one of Joab’s young men took his stand by Amasa and said, “Whoever favors Joab, and whoever is for David, let him follow Joab.”12And Amasa lay wallowing in his blood in the highway. And anyone who came by, seeing him, stopped. And when the man saw that all the people stopped, he carried Amasa out of the highway into the field and threw a garment over him.13When he was taken out of the highway, all the people went on after Joab to pursue Sheba the son of Bichri.14And Sheba passed through all the tribes of Israel to Abel of Beth-maacah,* and all the Bichrites* assembled and followed him in.15And all the men who were with Joab came and besieged him in Abel of Beth-maacah. They cast up a mound against the city, and it stood against the rampart, and they were battering the wall to throw it down.16Then a wise woman called from the city, “Listen! Listen! Tell Joab, ‘Come here, that I may speak to you.’”17And he came near her, and the woman said, “Are you Joab?” He answered, “I am.” Then she said to him, “Listen to the words of your servant.” And he answered, “I am listening.”18Then she said, “They used to say in former times, ‘Let them but ask counsel at Abel,’ and so they settled a matter.19I am one of those who are peaceable and faithful in Israel. You seek to destroy a city that is a mother in Israel. Why will you swallow up the heritage of the Lord?”20Joab answered, “Far be it from me, far be it, that I should swallow up or destroy!21That is not true. But a man of the hill country of Ephraim, called Sheba the son of Bichri, has lifted up his hand against King David. Give up him alone, and I will withdraw from the city.” And the woman said to Joab, “Behold, his head shall be thrown to you over the wall.”22Then the woman went to all the people in her wisdom. And they cut off the head of Sheba the son of Bichri and threw it out to Joab. So he blew the trumpet, and they dispersed from the city, every man to his home. And Joab returned to Jerusalem to the king.23Now Joab was in command of all the army of Israel; and Benaiah the son of Jehoiada was in command of the Cherethites and the Pelethites;24and Adoram was in charge of the forced labor; and Jehoshaphat the son of Ahilud was the recorder;25and Sheva was secretary; and Zadok and Abiathar were priests;26and Ira the Jairite was also David’s priest.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.