1Efter en tid frågade David Herren: "Ska jag flytta tillbaka till Juda?"Och Herren svarade: "Ja!""Till vilken stad ska jag flytta?" Herren svarade: "Till Hebron."2David flyttade då dit med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals änka från Karmel.3Han tog också med sig sina män och deras familjer dit.4Styresmännen i Juda kom till Hebron. De smorde David med olja och krönte honom till kung över hela Juda. När David hörde att männen i Jabes i Gilead hade begravt Saul,5skickade han dem detta budskap: "Herren ska välsigna er för den heder ni visat mot er kung.6Herren ska vara trofast mot er och belöna er, och det ska jag också göra därför att ni handlat som ni gjort.7Fortsätt att vara starka och modiga. Saul är död, men Juda har smort mig till er kung."
Abner kröner Is-Boset till kung
8Men Abner, Ners son och Sauls befälhavare, hade gått till Mahanaim för att kröna Sauls son Is-Boset till kung.9Is-Boset blev kung över Gilead, Asur, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och resten av Israel.10Han var fyrtio år gammal när han blev kung, och han regerade i Mahanaim i två år.
Inbördeskrig
12En dag ledde Abner några av Is-Bosets trupper från Mahanaim till Gibeon.13Joab, Serujas son, ledde Davids trupper, och de möttes vid Gibeons damm. Där slog de sig ner mitt emot varandra på var sin sida om dammen.14Sedan föreslog Abner Joab: "Vi låter några av våra män mötas man mot man!"Joab gick med på det,15och tolv män utvaldes från var sida till en strid på liv och död.16Var och en grep sin motståndare i håret och stack sitt svärd i hans sida. Alla dog. Platsen har sedan dess kallats Svärdsåkern.17De två arméerna började sedan att bekämpa varandra. Striden blev hård, men Abner och Israels män besegrades av Joab och Davids trupper.18Joabs bröder Abisai och Asael var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en hjort,19och han började förfölja Abner. Han stannade inte för något utan fortsatte med blicken hela tiden fäst vid Abner.20Abner vände sig om och ropade: "Är det du, Asael?""Ja, det är det", ropade Asael tillbaka.21"Jaga någon annan, ta någon av de yngre! " skrek Abner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.22Då ropade Abner: "Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joab i ögonen om jag var tvungen att döda dig!"23Men Asael vägrade vända om, så Abner genomborrade honom med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.24Nu började Joab och Abisai jaga Abner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Gia, längs vägen till Gibeonöknen.25Abners trupper från Benjamins stam grupperade sig på kullens topp,26och Abner ropade ner till Joab: "Måste vi fortsätta att döda varandra i evighet? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?"27Joab ropade tillbaka: "Jag svär vid Gud att om du inte hade sagt något skulle vi ha fortsatt ända till morgonen."28Han blåste i sin trumpet, och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.29Den natten återvände Abner och hans män genom Hedmarken och över Jordanfloden, och de marscherade utan uppehåll ända till Mahanaim.30Joab och hans män återvände också hem, och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.31Men själva hade de dödat trehundrasextio män från Benjamins stam som hade varit med Abner.32Joab och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom bredvid hans far. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.
English Standard Version
David Anointed King of Judah
1After this David inquired of the Lord, “Shall I go up into any of the cities of Judah?” And the Lord said to him, “Go up.” David said, “To which shall I go up?” And he said, “To Hebron.”2So David went up there, and his two wives also, Ahinoam of Jezreel and Abigail the widow of Nabal of Carmel.3And David brought up his men who were with him, everyone with his household, and they lived in the towns of Hebron.4And the men of Judah came, and there they anointed David king over the house of Judah. When they told David, “It was the men of Jabesh-gilead who buried Saul,”5David sent messengers to the men of Jabesh-gilead and said to them, “May you be blessed by the Lord, because you showed this loyalty to Saul your lord and buried him.6Now may the Lord show steadfast love and faithfulness to you. And I will do good to you because you have done this thing.7Now therefore let your hands be strong, and be valiant, for Saul your lord is dead, and the house of Judah has anointed me king over them.”
Ish-bosheth Made King of Israel
8But Abner the son of Ner, commander of Saul’s army, took Ish-bosheth the son of Saul and brought him over to Mahanaim,9and he made him king over Gilead and the Ashurites and Jezreel and Ephraim and Benjamin and all Israel.10Ish-bosheth, Saul’s son, was forty years old when he began to reign over Israel, and he reigned two years. But the house of Judah followed David.11And the time that David was king in Hebron over the house of Judah was seven years and six months.
The Battle of Gibeon
12Abner the son of Ner, and the servants of Ish-bosheth the son of Saul, went out from Mahanaim to Gibeon.13And Joab the son of Zeruiah and the servants of David went out and met them at the pool of Gibeon. And they sat down, the one on the one side of the pool, and the other on the other side of the pool.14And Abner said to Joab, “Let the young men arise and compete before us.” And Joab said, “Let them arise.”15Then they arose and passed over by number, twelve for Benjamin and Ish-bosheth the son of Saul, and twelve of the servants of David.16And each caught his opponent by the head and thrust his sword in his opponent’s side, so they fell down together. Therefore that place was called Helkath-hazzurim,* which is at Gibeon.17And the battle was very fierce that day. And Abner and the men of Israel were beaten before the servants of David.18And the three sons of Zeruiah were there, Joab, Abishai, and Asahel. Now Asahel was as swift of foot as a wild gazelle.19And Asahel pursued Abner, and as he went, he turned neither to the right hand nor to the left from following Abner.20Then Abner looked behind him and said, “Is it you, Asahel?” And he answered, “It is I.”21Abner said to him, “Turn aside to your right hand or to your left, and seize one of the young men and take his spoil.” But Asahel would not turn aside from following him.22And Abner said again to Asahel, “Turn aside from following me. Why should I strike you to the ground? How then could I lift up my face to your brother Joab?”23But he refused to turn aside. Therefore Abner struck him in the stomach with the butt of his spear, so that the spear came out at his back. And he fell there and died where he was. And all who came to the place where Asahel had fallen and died, stood still.24But Joab and Abishai pursued Abner. And as the sun was going down they came to the hill of Ammah, which lies before Giah on the way to the wilderness of Gibeon.25And the people of Benjamin gathered themselves together behind Abner and became one group and took their stand on the top of a hill.26Then Abner called to Joab, “Shall the sword devour forever? Do you not know that the end will be bitter? How long will it be before you tell your people to turn from the pursuit of their brothers?”27And Joab said, “As God lives, if you had not spoken, surely the men would not have given up the pursuit of their brothers until the morning.”28So Joab blew the trumpet, and all the men stopped and pursued Israel no more, nor did they fight anymore.29And Abner and his men went all that night through the Arabah. They crossed the Jordan, and marching the whole morning, they came to Mahanaim.30Joab returned from the pursuit of Abner. And when he had gathered all the people together, there were missing from David’s servants nineteen men besides Asahel.31But the servants of David had struck down of Benjamin 360 of Abner’s men.32And they took up Asahel and buried him in the tomb of his father, which was at Bethlehem. And Joab and his men marched all night, and the day broke upon them at Hebron.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.