1Så småningom skaffade sig Absalom en vagn och hästar till den och femtio män att springa framför honom.2Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom med ett problem till kungen, kallade Absalom på honom, frågade varifrån han kom och uttryckte sitt intresse för hans fall.3Han kunde t ex säga: "Jag ser att du har rätt i det här fallet. Det är olyckligt att kungen inte har någon som kan ta sig tid att lyssna till detta.4Jag skulle själv vilja vara domare. Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa!"5När någon kom fram och bugade sig för Absalom brukade han sträcka honom handen och ge honom en kyss.6På så sätt vann han hela folkets hjärta.7När fyra år hade gått sedan Absalom fann nåd hos kungen, sa Absalom till honom: "Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan bära fram ett offer till Herren och på så sätt fullfölja ett löfte som jag gav honom när jag var i Gesur. Jag lovade att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom i Hebron."9Kungen svarade honom: "Gå i frid och uppfyll ditt löfte!" Då for Absalom till Hebron.10Han sände i hemlighet bud till varje del av Israel för att hetsa folket till uppror mot kungen och sa: "Så snart ni hör trumpetsignalen ska ni veta att Absalom har krönts till kung i Hebron."11Absalom inbjöd tvåhundra män från Jerusalem att följa med, men de kände inte alls till hans avsikter.12Medan han offrade slaktoffret, skickade han efter Ahitofel, en av Davids rådgivare, som bodde i Gilo. Ahitofel ställde sig på Absaloms sida, tillsammans med många andra. Detta gjorde att sammansvärjningen blev mycket stark.
David flyr för Absalom
13En budbärare kom så småningom till Jerusalem och sa till David: "Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!"14"Vi måste omedelbart fly, innan det är för sent!" konstaterade David. "Om vi hinner ut ur staden innan han kommer, kan både vi och Jerusalem räddas."15"Vi står på din sida", svarade hans rådgivare. "Gör det som du tycker är bäst."16Kungen och hans familj gav sig genast iväg. Han lämnade bara tio bihustrur kvar att sköta om palatset.17David stannade en bit utanför staden och lät alla gå före honom, även de sex hundra filisteer som hade kommit med honom från Gat, och dessutom kereteerna och peleteerna.19Plötsligt vände sig kungen till Ittai, kaptenen för de sex hundra männen från Gat, och sa till honom: "Vad gör du här egentligen? Gå tillbaka med dina män till Jerusalem, till din kung, för du är en gäst i Israel, en främling i fångenskap. Du har ju nyss kommit. Varför skulle jag tvinga dig att i dag vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart det bär? Gå tillbaka och ta med dig dina trupper. Fortsätt att vara god och trofast!"21Ittai svarade: "Jag svär vid Gud och vid mitt eget liv, att dit du går tänker jag gå, vad som än händer, och även om det gäller liv eller död."22Då svarade David: "Kom då med oss!" Och Ittai och hans män med sina familjer fortsatte att stå på Davids sida.23Det blev sorg överallt där kungen och hans följe drog förbi. De tog vägen genom Kidrondalen och ut på landsbygden.24Ebjatar, Sadok och leviterna tog hand om Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och offrade, tills alla hade passerat.25Sedan tog Sadok arken tillbaka till staden, som David befallt. Och David sa: "Om Herren vill kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se arken och Herrens tält igen. Men om han är färdig med mig, får han göra det han tycker blir bäst."27Sedan sa kungen till Sadok: "Är inte du en profet? Detta är min plan. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Ahimaas och Ebjatar och hans son Jonatan.28Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får besked av dig. Jag vill veta vad som händer i Jerusalem, innan jag försvinner in i öknen."29Sadok och Ebjatar bar då tillbaka Guds ark till staden och stannade där.30David gick upp på vägen som ledde till Oljeberget, och han grät medan han gick. Han hade en slöja över huvudet och gick barfota som ett tecken på sin sorg. Och folket som var med honom täckte sina huvuden och grät medan de gick uppför berget.31Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Ahitofel stod på Absaloms sida, bad David: "Herre, låt Ahitofel ge Absalom dåraktiga råd!"32När de nådde toppen av Oljeberget, där man brukade tillbe Herren, såg David att arkiten Husai väntade på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.33David sa till honom: "Om du följer med mig, kommer du bara att bli till besvär för mig. Återvänd till Jerusalem och säg till Absalom: 'Jag kan bli din rådgivare precis som jag var det åt din far.' Sedan kan du hjälpa mig genom att motarbeta Ahitofel.35Prästerna Sadok och Ebjatar är där, och de står på vår sida. Berätta för dem vad du hör i palatset, så kommer de att skicka sina söner Ahimaas och Jonatan för att leta rätt på mig, och berätta för mig vad som står på."37Davids vän Husai återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.
English Standard Version
Absalom’s Conspiracy
1After this Absalom got himself a chariot and horses, and fifty men to run before him.2And Absalom used to rise early and stand beside the way of the gate. And when any man had a dispute to come before the king for judgment, Absalom would call to him and say, “From what city are you?” And when he said, “Your servant is of such and such a tribe in Israel,”3Absalom would say to him, “See, your claims are good and right, but there is no man designated by the king to hear you.”4Then Absalom would say, “Oh that I were judge in the land! Then every man with a dispute or cause might come to me, and I would give him justice.”5And whenever a man came near to pay homage to him, he would put out his hand and take hold of him and kiss him.6Thus Absalom did to all of Israel who came to the king for judgment. So Absalom stole the hearts of the men of Israel.7And at the end of four* years Absalom said to the king, “Please let me go and pay my vow, which I have vowed to the Lord, in Hebron.8For your servant vowed a vow while I lived at Geshur in Aram, saying, ‘If the Lord will indeed bring me back to Jerusalem, then I will offer worship to* the Lord.’”9The king said to him, “Go in peace.” So he arose and went to Hebron.10But Absalom sent secret messengers throughout all the tribes of Israel, saying, “As soon as you hear the sound of the trumpet, then say, ‘Absalom is king at Hebron!’”11With Absalom went two hundred men from Jerusalem who were invited guests, and they went in their innocence and knew nothing.12And while Absalom was offering the sacrifices, he sent for* Ahithophel the Gilonite, David’s counselor, from his city Giloh. And the conspiracy grew strong, and the people with Absalom kept increasing.
David Flees Jerusalem
13And a messenger came to David, saying, “The hearts of the men of Israel have gone after Absalom.”14Then David said to all his servants who were with him at Jerusalem, “Arise, and let us flee, or else there will be no escape for us from Absalom. Go quickly, lest he overtake us quickly and bring down ruin on us and strike the city with the edge of the sword.”15And the king’s servants said to the king, “Behold, your servants are ready to do whatever my lord the king decides.”16So the king went out, and all his household after him. And the king left ten concubines to keep the house.17And the king went out, and all the people after him. And they halted at the last house.18And all his servants passed by him, and all the Cherethites, and all the Pelethites, and all the six hundred Gittites who had followed him from Gath, passed on before the king.19Then the king said to Ittai the Gittite, “Why do you also go with us? Go back and stay with the king, for you are a foreigner and also an exile from your home.20You came only yesterday, and shall I today make you wander about with us, since I go I know not where? Go back and take your brothers with you, and may the Lord show* steadfast love and faithfulness to you.”21But Ittai answered the king, “As the Lord lives, and as my lord the king lives, wherever my lord the king shall be, whether for death or for life, there also will your servant be.”22And David said to Ittai, “Go then, pass on.” So Ittai the Gittite passed on with all his men and all the little ones who were with him.23And all the land wept aloud as all the people passed by, and the king crossed the brook Kidron, and all the people passed on toward the wilderness.24And Abiathar came up, and behold, Zadok came also with all the Levites, bearing the ark of the covenant of God. And they set down the ark of God until the people had all passed out of the city.25Then the king said to Zadok, “Carry the ark of God back into the city. If I find favor in the eyes of the Lord, he will bring me back and let me see both it and his dwelling place.26But if he says, ‘I have no pleasure in you,’ behold, here I am, let him do to me what seems good to him.”27The king also said to Zadok the priest, “Are you not a seer? Go back* to the city in peace, with your two sons, Ahimaaz your son, and Jonathan the son of Abiathar.28See, I will wait at the fords of the wilderness until word comes from you to inform me.”29So Zadok and Abiathar carried the ark of God back to Jerusalem, and they remained there.30But David went up the ascent of the Mount of Olives, weeping as he went, barefoot and with his head covered. And all the people who were with him covered their heads, and they went up, weeping as they went.31And it was told David, “Ahithophel is among the conspirators with Absalom.” And David said, “O Lord, please turn the counsel of Ahithophel into foolishness.”32While David was coming to the summit, where God was worshiped, behold, Hushai the Archite came to meet him with his coat torn and dirt on his head.33David said to him, “If you go on with me, you will be a burden to me.34But if you return to the city and say to Absalom, ‘I will be your servant, O king; as I have been your father’s servant in time past, so now I will be your servant,’ then you will defeat for me the counsel of Ahithophel.35Are not Zadok and Abiathar the priests with you there? So whatever you hear from the king’s house, tell it to Zadok and Abiathar the priests.36Behold, their two sons are with them there, Ahimaaz, Zadok’s son, and Jonathan, Abiathar’s son, and by them you shall send to me everything you hear.”37So Hushai, David’s friend, came into the city, just as Absalom was entering Jerusalem.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.