1När Mose och Aron hade talat med de äldste, gick de för att träffa Farao. "Vi har ett budskap till dig från Herren, Israels Gud", sa de. "Herren säger: 'Släpp mitt folk, så att de kan bege sig ut i öknen för att där fira högtid och tillbe mig.' "2"Jaså, på det sättet" svarade Farao. "Men vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte honom och tänker inte låta Israel lämna landet."3Men Aron och Mose stod på sig: "Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss", förklarade de. "Vi måste vandra tre dagsresor ut i öknen och offra till Herren, vår Gud. Om vi inte lyder honom kommer vi att dö genom svärd eller pest."
Ännu mer arbete
4"Vad tror ni att ni är för ena som kan komma på det här sättet och dra folket bort från deras arbete?" röt Farao. Gå nu tillbaka och sköt era arbeten!" röt Farao.6Samma dag gav Farao order till dem som var fogdar och tillsyningsmän över Israel:7"Nu ska ni inte längre ge folket halm till teglet, det får de samla ihop själva. Men ni får se till att produktionen inte minskas med en enda tegelsten. De har tydligen inte tillräckligt att göra utan är lata. Det är därför de bråkar om att gå ut i öknen och offra till sin Gud.9Låt dem få arbeta riktigt hårt, så de slutar att lyssna på Mose och Aron och alla deras lögner!"10Fogdarna och tillsyningsmännen gjorde som de blivit tillsagda och sa till folket: "Farao har gett order om att ni inte längre ska få någon halm. Ni får själva gå och samla ihop den, men ni ska ändå göra lika mycket tegel som tidigare!"12Man spred sig då över hela landet för att samla strån som kunde användas för att förstärka leran i teglet.13Fogdarna var mycket hårda mot dem: "Ni måste fylla er dagliga kvot, precis som tidigare", befallde de.14Och de slog dem som blivit tillsatta som arbetsledare bland folket. "Varför har ni inte gjort fullt dagsverke, vare sig i går eller i dag?" skrek de åt dem.15Förmännen gick då till Farao och klagade inför honom: "Varför behandlar du oss så här illa?16Vi får inte längre någon halm, och ändå måste vi göra lika mycket tegel som förut. Man slår oss för något som inte är vårt fel. Det är ju fogdarnas fel, som ger sådana orimliga befallningar."17Men Farao svarade: "Ni har inte tillräckligt att göra! Varför skulle ni annars säga att ni vill gå ut i öknen och offra till Herren?18Gå tillbaka till ert arbete nu. Halm kommer ni inte att få, men ni ska leverera lika mycket tegel som ni gjort förut."19Då förstod förmännen att de verkligen hamnat i en besvärlig situation.20När de träffade Mose och Aron, som stod och väntade på dem utanför Faraos palats,21svor de åt dem och sa: "Herren ska straffa er för att ni ställt till det på det här sättet för oss. Farao hatar oss! Nu har han och hans män fått en anledning att döda oss."22Mose vände sig då till Herren och sa: "Herre, hur kan du handla så illa mot ditt eget folk? Varför sände du alls hit mig när du ändå gör så här?23Sedan jag talade med Farao första gången har han blivit allt grymmare mot dem, och du har inte räddat dem!"
English Standard Version
Making Bricks Without Straw
1Afterward Moses and Aaron went and said to Pharaoh, “Thus says the Lord, the God of Israel, ‘Let my people go, that they may hold a feast to me in the wilderness.’”2But Pharaoh said, “Who is the Lord, that I should obey his voice and let Israel go? I do not know the Lord, and moreover, I will not let Israel go.”3Then they said, “The God of the Hebrews has met with us. Please let us go a three days’ journey into the wilderness that we may sacrifice to the Lord our God, lest he fall upon us with pestilence or with the sword.”4But the king of Egypt said to them, “Moses and Aaron, why do you take the people away from their work? Get back to your burdens.”5And Pharaoh said, “Behold, the people of the land are now many,* and you make them rest from their burdens!”6The same day Pharaoh commanded the taskmasters of the people and their foremen,7“You shall no longer give the people straw to make bricks, as in the past; let them go and gather straw for themselves.8But the number of bricks that they made in the past you shall impose on them, you shall by no means reduce it, for they are idle. Therefore they cry, ‘Let us go and offer sacrifice to our God.’9Let heavier work be laid on the men that they may labor at it and pay no regard to lying words.”10So the taskmasters and the foremen of the people went out and said to the people, “Thus says Pharaoh, ‘I will not give you straw.11Go and get your straw yourselves wherever you can find it, but your work will not be reduced in the least.’”12So the people were scattered throughout all the land of Egypt to gather stubble for straw.13The taskmasters were urgent, saying, “Complete your work, your daily task each day, as when there was straw.”14And the foremen of the people of Israel, whom Pharaoh’s taskmasters had set over them, were beaten and were asked, “Why have you not done all your task of making bricks today and yesterday, as in the past?”15Then the foremen of the people of Israel came and cried to Pharaoh, “Why do you treat your servants like this?16No straw is given to your servants, yet they say to us, ‘Make bricks!’ And behold, your servants are beaten; but the fault is in your own people.”17But he said, “You are idle, you are idle; that is why you say, ‘Let us go and sacrifice to the Lord.’18Go now and work. No straw will be given you, but you must still deliver the same number of bricks.”19The foremen of the people of Israel saw that they were in trouble when they said, “You shall by no means reduce your number of bricks, your daily task each day.”20They met Moses and Aaron, who were waiting for them, as they came out from Pharaoh;21and they said to them, “The Lord look on you and judge, because you have made us stink in the sight of Pharaoh and his servants, and have put a sword in their hand to kill us.”22Then Moses turned to the Lord and said, “O Lord, why have you done evil to this people? Why did you ever send me?23For since I came to Pharaoh to speak in your name, he has done evil to this people, and you have not delivered your people at all.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.