2.Mose 33 | Nya Levande Bibeln

Folket ångrar sig

1 Herren sa till Mose: "Led nu detta folk som du förde ut ur Egypten till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. 2 Jag ska sända en ängel framför dig som ska fördriva kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna. 3 Det är ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk, för jag skulle då hela tiden frestas att utplåna er." 4 När folket hörde dessa stränga ord, blev de bedrövade och tog av sig alla sina smycken. 5 Herren hade nämligen bett Mose att säga till dem: "Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, så skulle jag utplåna er. Ta nu av er alla era smycken, så ska jag sedan se på vad jag ska göra med er." 6 Från den stunden bar de inte längre några smycken.

Uppenbarelsetältet

7 Mose brukade slå upp ett tält som han kallade uppenbarelsetältet utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till tältet. 8 Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han kommit fram. 9 När han gått in i tältet kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där var den medan Herren talade med Mose. 10 När folket såg molnpelaren föll de ner och tillbad vid ingången till sina tält. 11 Inne i uppenbarelsetältet talade Herren ansikte mot ansikte med Mose, precis som man talar med en vän. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men den unge mannen, Josua, Nuns son, som var hans tjänare, stannade kvar där.

Mose vill se Gud

12 Mose talade med Herren och sa till honom: "Du har sagt till mig: 'Led detta folk till löfteslandet', men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du är min vän och har förtroende för mig. 13 Om det nu är så, visa mig då tydligt den väg du vill jag ska gå, så att jag kan förstå dig och vandra på det sätt du vill. Glöm inte bort att detta folk är ditt folk!" 14 Herren svarade honom: "Jag ska själv gå med dig och se till att du lyckas." 15 Mose hade nämligen sagt: "Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till. 16 Om du inte går med oss, vem ska då kunna veta att jag och mitt folk har funnit nåd inför dina ögon och att vi är annorlunda än alla andra folk på hela jorden?" 17 Och Herren hade svarat Mose: "Ja, jag ska verkligen göra vad du har bett mig om, för du har funnit nåd inför mig och är min vän." 18 Då bad Mose att få se Guds härlighet. 19 Herren svarade: "Jag ska låta min skönhet gå förbi dig, och jag ska tala om för dig vad mitt namn 'Herren' betyder. Jag visar mig barmhärtig och nådig mot vem jag vill. 20 Men du kan inte få se mitt ansiktes härlighet, för en människa kan inte se mig och leva. 21 Men stå här på klippan bredvid mig. 22 När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och övertäcka dig med min hand tills jag har gått förbi. 23 Sedan ska jag ta bort handen, och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte får du inte se."

English Standard Version

The Command to Leave Sinai

1 The Lord said to Moses, “Depart; go up from here, you and the people whom you have brought up out of the land of Egypt, to the land of which I swore to Abraham, Isaac, and Jacob, saying, ‘To your offspring I will give it.’ 2 I will send an angel before you, and I will drive out the Canaanites, the Amorites, the Hittites, the Perizzites, the Hivites, and the Jebusites. 3 Go up to a land flowing with milk and honey; but I will not go up among you, lest I consume you on the way, for you are a stiff-necked people.” 4 When the people heard this disastrous word, they mourned, and no one put on his ornaments. 5 For the Lord had said to Moses, “Say to the people of Israel, ‘You are a stiff-necked people; if for a single moment I should go up among you, I would consume you. So now take off your ornaments, that I may know what to do with you.’” 6 Therefore the people of Israel stripped themselves of their ornaments, from Mount Horeb onward.

The Tent of Meeting

7 Now Moses used to take the tent and pitch it outside the camp, far off from the camp, and he called it the tent of meeting. And everyone who sought the Lord would go out to the tent of meeting, which was outside the camp. 8 Whenever Moses went out to the tent, all the people would rise up, and each would stand at his tent door, and watch Moses until he had gone into the tent. 9 When Moses entered the tent, the pillar of cloud would descend and stand at the entrance of the tent, and the Lord* would speak with Moses. 10 And when all the people saw the pillar of cloud standing at the entrance of the tent, all the people would rise up and worship, each at his tent door. 11 Thus the Lord used to speak to Moses face to face, as a man speaks to his friend. When Moses turned again into the camp, his assistant Joshua the son of Nun, a young man, would not depart from the tent.

Moses’ Intercession

12 Moses said to the Lord, “See, you say to me, ‘Bring up this people,’ but you have not let me know whom you will send with me. Yet you have said, ‘I know you by name, and you have also found favor in my sight.’ 13 Now therefore, if I have found favor in your sight, please show me now your ways, that I may know you in order to find favor in your sight. Consider too that this nation is your people.” 14 And he said, “My presence will go with you, and I will give you rest.” 15 And he said to him, “If your presence will not go with me, do not bring us up from here. 16 For how shall it be known that I have found favor in your sight, I and your people? Is it not in your going with us, so that we are distinct, I and your people, from every other people on the face of the earth?” 17 And the Lord said to Moses, “This very thing that you have spoken I will do, for you have found favor in my sight, and I know you by name.” 18 Moses said, “Please show me your glory.” 19 And he said, “I will make all my goodness pass before you and will proclaim before you my name ‘The Lord.’ And I will be gracious to whom I will be gracious, and will show mercy on whom I will show mercy. 20 But,” he said, “you cannot see my face, for man shall not see me and live.” 21 And the Lord said, “Behold, there is a place by me where you shall stand on the rock, 22 and while my glory passes by I will put you in a cleft of the rock, and I will cover you with my hand until I have passed by. 23 Then I will take away my hand, and you shall see my back, but my face shall not be seen.”

2.Mose 33 | Nya Levande Bibeln English Standard Version