1Slutligen sa Herren till Samuel: "Du har sörjt länge nog över Saul, som jag har förkastat som Israels kung. Ta nu en flaska olivolja och gå till Betlehem och sök reda på en man som heter Isai, för jag har utvalt en av hans söner till att bli den nye kungen."2Men Samuel frågade: "Hur kan jag göra det? Om Saul får reda på det, kommer han att döda mig.""Ta med dig en kviga och säg att du har kommit för att offra till mig", svarade Herren.3Inbjud sedan Isai till offret, så ska jag visa dig vilken av hans söner som du ska smörja."4Samuel gjorde som Herren hade sagt till honom, och när han anlände till Betlehem, kom stadens ledande män för att möta honom, men de var alla rädda."Vad är det som står på?" undrade de. "Varför har du kommit hit?"5Han svarade: "Allt är väl, men jag har kommit hit för att offra till Herren. Rena er, och kom med mig till offret!" Han renade också Isai och hans söner och inbjöd även dem.6När de kom till offerplatsen, kastade Samuel en blick på Eliab och tänkte: "Det är nog honom som Herren har utvalt."7Men Herren sa till Samuel: "Nej, det är inte han. Förresten ska du aldrig bedöma en människa efter hennes utseende eller längd. Jag ser inte på samma sätt som du ser! Människor dömer efter det yttre, men jag ser till hjärtat."8Då bad Isai sin son Abinadab stiga fram inför Samuel, men Herren sa: "Inte heller han är den rätte."9Sedan bad Isai Samma att gå fram, men Herren sa: "Nej, det är inte han heller." På samma sätt kom sju av Isais söner fram inför Samuel, men samtliga förkastades.10"Herren har inte utvalt någon av dem", sa Samuel till Isai. "Är det alla söner du har?""Vi har ju den yngste sonen också, men han är ute på fälten och vaktar fåren", svarade Isai."Skicka omedelbart efter honom", sa Samuel, "för vi slår oss inte ner förrän han kommer."12Då skickade Isai efter honom. Det var en pojke som såg bra ut, rödblommig och med vackra ögon. Och Herren sa: "Han är det. Smörj honom!"13Samuel tog olivoljan han hade haft med sig och hällde den över Davids huvud i brödernas närvaro. Herrens Ande kom över David med stor kraft från den dagen. Samuel återvände till Rama.
David i Sauls tjänst
14Herrens Ande hade däremot lämnat Saul. En ond ande hade kommit i stället, och Herren tillät att den plågade Saul.15Några av Sauls rådgivare föreslog ett botemedel:"Gud låter en ond ande plåga dig, men vi föreslår att vi får söka reda på någon som kan spela harpa. Harpans toner får dig att må bättre om anden skulle plåga dig."17Saul sa: "Nåväl, leta reda på någon som är duktig att spela."18En av rådgivarna sa att han kände till en ung pojke i Betlehem, son till en man som hette Isai. Pojken var inte bara skicklig att spela harpa, han var också modig, vacker och stark, och han hade ett gott omdöme. Sedan tillade han: "Dessutom är Herren med honom."19Saul sände därför en budbärare till Isai och bad att han skulle skicka sin son David, som vaktar fåren.20Isai lastade en åsna med bröd och vin och skickade dessutom en ung get med David.21Saul tyckte om David ifrån första ögonblicket, och David blev en av hans livvakter.22En tid senare skrev Saul till Isai: "Låt David stanna i min tjänst. Jag är mycket nöjd med honom."23Varje gång den onde anden kom över Saul, spelade David på harpan. Då mådde Saul bättre, och den onde anden lämnade honom.
English Standard Version
David Anointed King
1The Lord said to Samuel, “How long will you grieve over Saul, since I have rejected him from being king over Israel? Fill your horn with oil, and go. I will send you to Jesse the Bethlehemite, for I have provided for myself a king among his sons.”2And Samuel said, “How can I go? If Saul hears it, he will kill me.” And the Lord said, “Take a heifer with you and say, ‘I have come to sacrifice to the Lord.’3And invite Jesse to the sacrifice, and I will show you what you shall do. And you shall anoint for me him whom I declare to you.”4Samuel did what the Lord commanded and came to Bethlehem. The elders of the city came to meet him trembling and said, “Do you come peaceably?”5And he said, “Peaceably; I have come to sacrifice to the Lord. Consecrate yourselves, and come with me to the sacrifice.” And he consecrated Jesse and his sons and invited them to the sacrifice.6When they came, he looked on Eliab and thought, “Surely the Lord’s anointed is before him.”7But the Lord said to Samuel, “Do not look on his appearance or on the height of his stature, because I have rejected him. For the Lord sees not as man sees: man looks on the outward appearance, but the Lord looks on the heart.”8Then Jesse called Abinadab and made him pass before Samuel. And he said, “Neither has the Lord chosen this one.”9Then Jesse made Shammah pass by. And he said, “Neither has the Lord chosen this one.”10And Jesse made seven of his sons pass before Samuel. And Samuel said to Jesse, “The Lord has not chosen these.”11Then Samuel said to Jesse, “Are all your sons here?” And he said, “There remains yet the youngest,* but behold, he is keeping the sheep.” And Samuel said to Jesse, “Send and get him, for we will not sit down till he comes here.”12And he sent and brought him in. Now he was ruddy and had beautiful eyes and was handsome. And the Lord said, “Arise, anoint him, for this is he.”13Then Samuel took the horn of oil and anointed him in the midst of his brothers. And the Spirit of the Lord rushed upon David from that day forward. And Samuel rose up and went to Ramah.
David in Saul’s Service
14Now the Spirit of the Lord departed from Saul, and a harmful spirit from the Lord tormented him.15And Saul’s servants said to him, “Behold now, a harmful spirit from God is tormenting you.16Let our lord now command your servants who are before you to seek out a man who is skillful in playing the lyre, and when the harmful spirit from God is upon you, he will play it, and you will be well.”17So Saul said to his servants, “Provide for me a man who can play well and bring him to me.”18One of the young men answered, “Behold, I have seen a son of Jesse the Bethlehemite, who is skillful in playing, a man of valor, a man of war, prudent in speech, and a man of good presence, and the Lord is with him.”19Therefore Saul sent messengers to Jesse and said, “Send me David your son, who is with the sheep.”20And Jesse took a donkey laden with bread and a skin of wine and a young goat and sent them by David his son to Saul.21And David came to Saul and entered his service. And Saul loved him greatly, and he became his armor-bearer.22And Saul sent to Jesse, saying, “Let David remain in my service, for he has found favor in my sight.”23And whenever the harmful spirit from God was upon Saul, David took the lyre and played it with his hand. So Saul was refreshed and was well, and the harmful spirit departed from him.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.