1En dag sa Samuel till Saul: "Jag krönte dig till kung över Israel, därför att Gud sa det till mig. Se då till att du lyder honom!2Detta är Herrens ord till dig: 'Jag har beslutat mig för att göra upp med Amaleks folk, eftersom de vägrade mitt folk att gå över deras område, när de kom från Egypten.3Gå nu och förgör hela Amaleks folk fullständigt. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!' "4Saul mobiliserade sin armé i Telaim. Han hade 200.000 man, förutom 10.000 man från Juda.5När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen.6Sedan skickade han ett budskap till kaineerna, som fick välja på att skilja sig från amalekiterna eller dö med dem. "Ni var nämligen vänliga mot Israels folk, när det kom från Egypten", förklarade han. Kaineerna valde att flytta därifrån.7Sedan dödade Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Sur, öster om Egypten.8Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men dödade alla andra.9Saul och hans män skonade det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, allt som de ville behålla för egen del. De förstörde bara det som var svagt och värdelöst.10Då sa Herren till Samuel:11"Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har återigen vägrat att lyda mig." Samuel blev djupt skakad när han hörde vad Gud sa, och han ropade och bad inför Herren hela natten.12Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv, och att han sedan hade fortsatt till Gilgal.13När Samuel slutligen fann honom, hälsade Saul glatt och sa: "Ja, nu har jag verkställt Herrens befallning!"14"Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?" frågade Samuel.15"Det är sant, att armén räddade det bästa av, fåren och oxarna", erkände Saul." De ska offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi förstört."16Då sa Samuel till Saul: "Sluta! Lyssna nu till vad Herren sa till mig i natt!""Och vad sa han?" undrade Saul.17Samuel berättade det för honom och tillade: "När du själv inte tyckte att du var något, gjorde Gud dig till kung över Israel.18Han gav dig ett uppdrag och sa till dig: 'Gå och förgör de syndiga amalekiterna fullständigt. Alla måste dö!'19Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde precis vad Herren förbjudit dig att göra?"20"Men jag har lytt Herren", fortsatte Saul. "Jag gjorde vad han sa till mig. Och jag tog med mig kung Agag, men dödade alla de andra.21Det var bara när mina trupper krävde det, som jag lät dem behålla de bästa fåren och oxarna och det bästa av krigsbytet för att offra det till Herren."22Samuel svarade: "Har Herren lika mycket glädje av dina brännoffer och slaktoffer som av din lydnad? Lydnad är mycket bättre än offer. Han är mycket mer intresserad av att du lyssnar till honom än att du offrar bockarnas fett åt honom.23Upproriskhet är nämligen en lika fruktansvärd synd som trolldom, och olydnad lika avskyvärt som att tillbe avgudar. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig som kung."
Saul ber om nåd
24"Jag har syndat", erkände Saul slutligen. "Ja, jag har inte handlat efter dina ord och jag har varit olydig mot Herrens befallning, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde.25Förlåt min synd nu, och följ med mig och tillbe Herren! "26Men Samuel svarade: "Det är för sent! Eftersom du har förkastat Herrens befallning, så har han också förkastat dig som kung över Israel."27När Samuel vände sig om för att gå ryckte Saul honom i manteln för att försöka hålla honom kvar, men då revs den sönder.28Då sa Samuel till honom: "Herren har ryckt Israels rike från dig i dag och gett det till en av dina landsmän, som är bättre än du är.29Han som är Israels härlighet ljuger inte, och inte heller ändrar han sitt sinne, för han är inte en människa!"30Då vädjade Saul: "Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mina ledare och mitt folk genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud."31Samuel lovade slutligen att göra det och gick med honom. Och Saul tillbad Herren.32Sedan sa Samuel: "För hit kung Agag." Agag kom med ett leende på läpparna, för han tänkte: "Nu är nog det värsta över, och jag är räddad! "33Men Samuel sa: "På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa ska din mor nu bli barnlös."Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.34Sedan gick Samuel hem till Rama, och Saul återvände till Gibea.35Samuel träffade aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom, och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
English Standard Version
The Lord Rejects Saul
1And Samuel said to Saul, “The Lord sent me to anoint you king over his people Israel; now therefore listen to the words of the Lord.2Thus says the Lord of hosts, ‘I have noted what Amalek did to Israel in opposing them on the way when they came up out of Egypt.3Now go and strike Amalek and devote to destruction* all that they have. Do not spare them, but kill both man and woman, child and infant, ox and sheep, camel and donkey.’”4So Saul summoned the people and numbered them in Telaim, two hundred thousand men on foot, and ten thousand men of Judah.5And Saul came to the city of Amalek and lay in wait in the valley.6Then Saul said to the Kenites, “Go, depart; go down from among the Amalekites, lest I destroy you with them. For you showed kindness to all the people of Israel when they came up out of Egypt.” So the Kenites departed from among the Amalekites.7And Saul defeated the Amalekites from Havilah as far as Shur, which is east of Egypt.8And he took Agag the king of the Amalekites alive and devoted to destruction all the people with the edge of the sword.9But Saul and the people spared Agag and the best of the sheep and of the oxen and of the fattened calves* and the lambs, and all that was good, and would not utterly destroy them. All that was despised and worthless they devoted to destruction.10The word of the Lord came to Samuel:11“I regret* that I have made Saul king, for he has turned back from following me and has not performed my commandments.” And Samuel was angry, and he cried to the Lord all night.12And Samuel rose early to meet Saul in the morning. And it was told Samuel, “Saul came to Carmel, and behold, he set up a monument for himself and turned and passed on and went down to Gilgal.”13And Samuel came to Saul, and Saul said to him, “Blessed be you to the Lord. I have performed the commandment of the Lord.”14And Samuel said, “What then is this bleating of the sheep in my ears and the lowing of the oxen that I hear?”15Saul said, “They have brought them from the Amalekites, for the people spared the best of the sheep and of the oxen to sacrifice to the Lord your God, and the rest we have devoted to destruction.”16Then Samuel said to Saul, “Stop! I will tell you what the Lord said to me this night.” And he said to him, “Speak.”17And Samuel said, “Though you are little in your own eyes, are you not the head of the tribes of Israel? The Lord anointed you king over Israel.18And the Lord sent you on a mission and said, ‘Go, devote to destruction the sinners, the Amalekites, and fight against them until they are consumed.’19Why then did you not obey the voice of the Lord? Why did you pounce on the spoil and do what was evil in the sight of the Lord?”20And Saul said to Samuel, “I have obeyed the voice of the Lord. I have gone on the mission on which the Lord sent me. I have brought Agag the king of Amalek, and I have devoted the Amalekites to destruction.21But the people took of the spoil, sheep and oxen, the best of the things devoted to destruction, to sacrifice to the Lord your God in Gilgal.”22And Samuel said, “Has the Lord as great delight in burnt offerings and sacrifices, as in obeying the voice of the Lord? Behold, to obey is better than sacrifice, and to listen than the fat of rams.23For rebellion is as the sin of divination, and presumption is as iniquity and idolatry. Because you have rejected the word of the Lord, he has also rejected you from being king.”24Saul said to Samuel, “I have sinned, for I have transgressed the commandment of the Lord and your words, because I feared the people and obeyed their voice.25Now therefore, please pardon my sin and return with me that I may bow before the Lord.”26And Samuel said to Saul, “I will not return with you. For you have rejected the word of the Lord, and the Lord has rejected you from being king over Israel.”27As Samuel turned to go away, Saul seized the skirt of his robe, and it tore.28And Samuel said to him, “The Lord has torn the kingdom of Israel from you this day and has given it to a neighbor of yours, who is better than you.29And also the Glory of Israel will not lie or have regret, for he is not a man, that he should have regret.”30Then he said, “I have sinned; yet honor me now before the elders of my people and before Israel, and return with me, that I may bow before the Lord your God.”31So Samuel turned back after Saul, and Saul bowed before the Lord.32Then Samuel said, “Bring here to me Agag the king of the Amalekites.” And Agag came to him cheerfully.* Agag said, “Surely the bitterness of death is past.”33And Samuel said, “As your sword has made women childless, so shall your mother be childless among women.” And Samuel hacked Agag to pieces before the Lord in Gilgal.34Then Samuel went to Ramah, and Saul went up to his house in Gibeah of Saul.35And Samuel did not see Saul again until the day of his death, but Samuel grieved over Saul. And the Lord regretted that he had made Saul king over Israel.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.