1En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,2när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.3Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.4Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.5Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.6Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.7De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.8Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.9Då yttrade sig kungens vinsmakare."Idag kommer jag ihåg min synd!" sa han.10"För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.11En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.12Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.13Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle."14Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.15"Jag hade en dröm i natt", berättade Farao för honom. "Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig."16"Jag gör det inte själv", svarade Josef. "Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!"17Då berättade Farao drömmen för honom. "Jag stod på Nilflodens strand", sa han,18"när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten.19Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land.20Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,21men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag.22Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra.23På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax,24och de tunna axen svalde de fylliga! Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde."25"Båda drömmarna betyder samma sak", sa Josef till Farao. "Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten.26De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet.27De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren.28Gud har visat dig vad han tänker göra.29De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.30Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet.31Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas.32Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart.33Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram.34Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren,36så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet."
Josef blir en mäktig man
37Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar.38"Vem kan göra det bättre än Josef?" sa Farao. "Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande."39Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: "Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet!40Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig."41Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom.43Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: "Lämna plats!"44Och Farao sa till Josef: "Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig."45Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: "Han har den gudomliga kraften över livet och döden." Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten.46Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.47Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.48Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.49Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.50Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.51Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.52Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: "Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri."53Slutligen hade de sju goda åren gått.54Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.55När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. "Lyd honom vad han än säger", sa han till dem.56När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.
English Standard Version
Joseph Interprets Pharaoh’s Dreams
1After two whole years, Pharaoh dreamed that he was standing by the Nile,2and behold, there came up out of the Nile seven cows, attractive and plump, and they fed in the reed grass.3And behold, seven other cows, ugly and thin, came up out of the Nile after them, and stood by the other cows on the bank of the Nile.4And the ugly, thin cows ate up the seven attractive, plump cows. And Pharaoh awoke.5And he fell asleep and dreamed a second time. And behold, seven ears of grain, plump and good, were growing on one stalk.6And behold, after them sprouted seven ears, thin and blighted by the east wind.7And the thin ears swallowed up the seven plump, full ears. And Pharaoh awoke, and behold, it was a dream.8So in the morning his spirit was troubled, and he sent and called for all the magicians of Egypt and all its wise men. Pharaoh told them his dreams, but there was none who could interpret them to Pharaoh.9Then the chief cupbearer said to Pharaoh, “I remember my offenses today.10When Pharaoh was angry with his servants and put me and the chief baker in custody in the house of the captain of the guard,11we dreamed on the same night, he and I, each having a dream with its own interpretation.12A young Hebrew was there with us, a servant of the captain of the guard. When we told him, he interpreted our dreams to us, giving an interpretation to each man according to his dream.13And as he interpreted to us, so it came about. I was restored to my office, and the baker was hanged.”14Then Pharaoh sent and called Joseph, and they quickly brought him out of the pit. And when he had shaved himself and changed his clothes, he came in before Pharaoh.15And Pharaoh said to Joseph, “I have had a dream, and there is no one who can interpret it. I have heard it said of you that when you hear a dream you can interpret it.”16Joseph answered Pharaoh, “It is not in me; God will give Pharaoh a favorable answer.”*17Then Pharaoh said to Joseph, “Behold, in my dream I was standing on the banks of the Nile.18Seven cows, plump and attractive, came up out of the Nile and fed in the reed grass.19Seven other cows came up after them, poor and very ugly and thin, such as I had never seen in all the land of Egypt.20And the thin, ugly cows ate up the first seven plump cows,21but when they had eaten them no one would have known that they had eaten them, for they were still as ugly as at the beginning. Then I awoke.22I also saw in my dream seven ears growing on one stalk, full and good.23Seven ears, withered, thin, and blighted by the east wind, sprouted after them,24and the thin ears swallowed up the seven good ears. And I told it to the magicians, but there was no one who could explain it to me.”25Then Joseph said to Pharaoh, “The dreams of Pharaoh are one; God has revealed to Pharaoh what he is about to do.26The seven good cows are seven years, and the seven good ears are seven years; the dreams are one.27The seven lean and ugly cows that came up after them are seven years, and the seven empty ears blighted by the east wind are also seven years of famine.28It is as I told Pharaoh; God has shown to Pharaoh what he is about to do.29There will come seven years of great plenty throughout all the land of Egypt,30but after them there will arise seven years of famine, and all the plenty will be forgotten in the land of Egypt. The famine will consume the land,31and the plenty will be unknown in the land by reason of the famine that will follow, for it will be very severe.32And the doubling of Pharaoh’s dream means that the thing is fixed by God, and God will shortly bring it about.33Now therefore let Pharaoh select a discerning and wise man, and set him over the land of Egypt.34Let Pharaoh proceed to appoint overseers over the land and take one-fifth of the produce of the land* of Egypt during the seven plentiful years.35And let them gather all the food of these good years that are coming and store up grain under the authority of Pharaoh for food in the cities, and let them keep it.36That food shall be a reserve for the land against the seven years of famine that are to occur in the land of Egypt, so that the land may not perish through the famine.”
Joseph Rises to Power
37This proposal pleased Pharaoh and all his servants.38And Pharaoh said to his servants, “Can we find a man like this, in whom is the Spirit of God?”*39Then Pharaoh said to Joseph, “Since God has shown you all this, there is none so discerning and wise as you are.40You shall be over my house, and all my people shall order themselves as you command.* Only as regards the throne will I be greater than you.”41And Pharaoh said to Joseph, “See, I have set you over all the land of Egypt.”42Then Pharaoh took his signet ring from his hand and put it on Joseph’s hand, and clothed him in garments of fine linen and put a gold chain about his neck.43And he made him ride in his second chariot. And they called out before him, “Bow the knee!”* Thus he set him over all the land of Egypt.44Moreover, Pharaoh said to Joseph, “I am Pharaoh, and without your consent no one shall lift up hand or foot in all the land of Egypt.”45And Pharaoh called Joseph’s name Zaphenath-paneah. And he gave him in marriage Asenath, the daughter of Potiphera priest of On. So Joseph went out over the land of Egypt.46Joseph was thirty years old when he entered the service of Pharaoh king of Egypt. And Joseph went out from the presence of Pharaoh and went through all the land of Egypt.47During the seven plentiful years the earth produced abundantly,48and he gathered up all the food of these seven years, which occurred in the land of Egypt, and put the food in the cities. He put in every city the food from the fields around it.49And Joseph stored up grain in great abundance, like the sand of the sea, until he ceased to measure it, for it could not be measured.50Before the year of famine came, two sons were born to Joseph. Asenath, the daughter of Potiphera priest of On, bore them to him.51Joseph called the name of the firstborn Manasseh. “For,” he said, “God has made me forget all my hardship and all my father’s house.”*52The name of the second he called Ephraim, “For God has made me fruitful in the land of my affliction.”*53The seven years of plenty that occurred in the land of Egypt came to an end,54and the seven years of famine began to come, as Joseph had said. There was famine in all lands, but in all the land of Egypt there was bread.55When all the land of Egypt was famished, the people cried to Pharaoh for bread. Pharaoh said to all the Egyptians, “Go to Joseph. What he says to you, do.”56So when the famine had spread over all the land, Joseph opened all the storehouses* and sold to the Egyptians, for the famine was severe in the land of Egypt.57Moreover, all the earth came to Egypt to Joseph to buy grain, because the famine was severe over all the earth.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.