1.Mose 21 | Nya Levande Bibeln

Isak föds

1 Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt. 3 Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt. 4 Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände. 6 Sara sa: "Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig. 7 Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!"

Hagar och Ismael drivs ut i öknen

8 Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest. 9 Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak, 10 vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på." 11 Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son. 12 Men Gud sa till Abraham: "Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas. 13 Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din." 14 Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken. 15 När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske 16 och gick bort och satte sig en bit därifrån. "Jag vill inte se honom dö", sa hon och brast ut i våldsam gråt. 17 Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: "Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar." 19 Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka. 20 Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.

En viktig källa

22 Vid den tiden kom kung Abimelek och befälhavaren för hans trupper, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: "Det är tydligt att Gud hjälper dig i allt vad du gör. 23 Lova mig med en ed vid Guds namn att du inte ska bedra mig eller min son eller min sonson, och att du ska vara vänligt inställd mot mitt land på samma sätt som jag har varit mot dig." 24 Abraham svarade: "Det svär jag på!" 25 Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare. 26 "Detta är första gången jag hör talas om det", sa kungen. "Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?" 27 Då gav Abraham kungen får och oxar som skulle offras som en bekräftelse på deras förbund. 28 Men när han tog sju lamm och ställde dem åt sidan, frågade kungen: "Varför gör du så?" 30 Abraham svarade: "Det är en gåva till dig som en offentlig bekräftelse på att denna brunn tillhör mig." 31 Från den tiden kallas brunnen Beer-Seba (Edsbrunnen) eftersom det var den plats där de bekräftade sitt förbund. 32 Sedan reste kung Abimelek och Pikol, befälhavaren för hans armé, hem igen. 33 Abraham planterade ett tamariskträd bredvid brunnen och tillbad Herren där och kallade på den evige Guden som vittne till förbundet. 34 Därefter bodde Abraham i filisteernas land under en lång tid.

English Standard Version

The Birth of Isaac

1 The Lord visited Sarah as he had said, and the Lord did to Sarah as he had promised. 2 And Sarah conceived and bore Abraham a son in his old age at the time of which God had spoken to him. 3 Abraham called the name of his son who was born to him, whom Sarah bore him, Isaac.* 4 And Abraham circumcised his son Isaac when he was eight days old, as God had commanded him. 5 Abraham was a hundred years old when his son Isaac was born to him. 6 And Sarah said, “God has made laughter for me; everyone who hears will laugh over me.” 7 And she said, “Who would have said to Abraham that Sarah would nurse children? Yet I have borne him a son in his old age.”

God Protects Hagar and Ishmael

8 And the child grew and was weaned. And Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned. 9 But Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, laughing.* 10 So she said to Abraham, “Cast out this slave woman with her son, for the son of this slave woman shall not be heir with my son Isaac.” 11 And the thing was very displeasing to Abraham on account of his son. 12 But God said to Abraham, “Be not displeased because of the boy and because of your slave woman. Whatever Sarah says to you, do as she tells you, for through Isaac shall your offspring be named. 13 And I will make a nation of the son of the slave woman also, because he is your offspring.” 14 So Abraham rose early in the morning and took bread and a skin of water and gave it to Hagar, putting it on her shoulder, along with the child, and sent her away. And she departed and wandered in the wilderness of Beersheba. 15 When the water in the skin was gone, she put the child under one of the bushes. 16 Then she went and sat down opposite him a good way off, about the distance of a bowshot, for she said, “Let me not look on the death of the child.” And as she sat opposite him, she lifted up her voice and wept. 17 And God heard the voice of the boy, and the angel of God called to Hagar from heaven and said to her, “What troubles you, Hagar? Fear not, for God has heard the voice of the boy where he is. 18 Up! Lift up the boy, and hold him fast with your hand, for I will make him into a great nation.” 19 Then God opened her eyes, and she saw a well of water. And she went and filled the skin with water and gave the boy a drink. 20 And God was with the boy, and he grew up. He lived in the wilderness and became an expert with the bow. 21 He lived in the wilderness of Paran, and his mother took a wife for him from the land of Egypt.

A Treaty with Abimelech

22 At that time Abimelech and Phicol the commander of his army said to Abraham, “God is with you in all that you do. 23 Now therefore swear to me here by God that you will not deal falsely with me or with my descendants or with my posterity, but as I have dealt kindly with you, so you will deal with me and with the land where you have sojourned.” 24 And Abraham said, “I will swear.” 25 When Abraham reproved Abimelech about a well of water that Abimelech’s servants had seized, 26 Abimelech said, “I do not know who has done this thing; you did not tell me, and I have not heard of it until today.” 27 So Abraham took sheep and oxen and gave them to Abimelech, and the two men made a covenant. 28 Abraham set seven ewe lambs of the flock apart. 29 And Abimelech said to Abraham, “What is the meaning of these seven ewe lambs that you have set apart?” 30 He said, “These seven ewe lambs you will take from my hand, that this* may be a witness for me that I dug this well.” 31 Therefore that place was called Beersheba,* because there both of them swore an oath. 32 So they made a covenant at Beersheba. Then Abimelech and Phicol the commander of his army rose up and returned to the land of the Philistines. 33 Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba and called there on the name of the Lord, the Everlasting God. 34 And Abraham sojourned many days in the land of the Philistines.

1.Mose 21 | Nya Levande Bibeln English Standard Version