1Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen2lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.3"Mina herrar", sa han. "Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter5och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa."De svarade: "Det låter bra. Gör som du har sagt."6Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: "Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!"7Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.8Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.9"Var är din fru Sara?" frågade de."I tältet", svarade Abraham.10Då sa Herren, för det var han: "Nästa år ska jag ge dig och Sara en son!" (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)11Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.12Därför skrattade Sara tyst för sig själv: "Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?"13Då frågade Gud Abraham: "Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?14Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig."15Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: "Jag skrattade inte!""Jo, det gjorde du visst!" svarade Herren.16Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.17"Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham?" frågade Gud.18"Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk.19Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig."
Abraham ber för Sodom
20Och Herren fortsatte:21"Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det."22De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: "Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning?24Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull?25Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?"26Gud svarade: "Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull."27Då talade Abraham igen: "Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska.28Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem?"Gud sa: "Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga."29Då gick Abraham ännu längre och sa: "Tänk om det bara finns fyrtio?"Gud svarade: "Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga."30"Bli inte arg på mig", bad Abraham "utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där?"Gud svarade: "Jag ska inte göra det, om det finns trettio där."31Då sa Abraham: "Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga?"Gud svarade: "Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull."32Slutligen sa Abraham: "Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio?"Och Gud sa: "För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden."33När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.
English Standard Version
1And the Lord appeared to him by the oaks* of Mamre, as he sat at the door of his tent in the heat of the day.2He lifted up his eyes and looked, and behold, three men were standing in front of him. When he saw them, he ran from the tent door to meet them and bowed himself to the earth3and said, “O Lord,* if I have found favor in your sight, do not pass by your servant.4Let a little water be brought, and wash your feet, and rest yourselves under the tree,5while I bring a morsel of bread, that you may refresh yourselves, and after that you may pass on—since you have come to your servant.” So they said, “Do as you have said.”6And Abraham went quickly into the tent to Sarah and said, “Quick! Three seahs* of fine flour! Knead it, and make cakes.”7And Abraham ran to the herd and took a calf, tender and good, and gave it to a young man, who prepared it quickly.8Then he took curds and milk and the calf that he had prepared, and set it before them. And he stood by them under the tree while they ate.9They said to him, “Where is Sarah your wife?” And he said, “She is in the tent.”10The Lord said, “I will surely return to you about this time next year, and Sarah your wife shall have a son.” And Sarah was listening at the tent door behind him.11Now Abraham and Sarah were old, advanced in years. The way of women had ceased to be with Sarah.12So Sarah laughed to herself, saying, “After I am worn out, and my lord is old, shall I have pleasure?”13The Lord said to Abraham, “Why did Sarah laugh and say, ‘Shall I indeed bear a child, now that I am old?’14Is anything too hard* for the Lord? At the appointed time I will return to you, about this time next year, and Sarah shall have a son.”15But Sarah denied it,* saying, “I did not laugh,” for she was afraid. He said, “No, but you did laugh.”16Then the men set out from there, and they looked down toward Sodom. And Abraham went with them to set them on their way.17The Lord said, “Shall I hide from Abraham what I am about to do,18seeing that Abraham shall surely become a great and mighty nation, and all the nations of the earth shall be blessed in him?19For I have chosen* him, that he may command his children and his household after him to keep the way of the Lord by doing righteousness and justice, so that the Lord may bring to Abraham what he has promised him.”20Then the Lord said, “Because the outcry against Sodom and Gomorrah is great and their sin is very grave,21I will go down to see whether they have done altogether* according to the outcry that has come to me. And if not, I will know.”
Abraham Intercedes for Sodom
22So the men turned from there and went toward Sodom, but Abraham still stood before the Lord.23Then Abraham drew near and said, “Will you indeed sweep away the righteous with the wicked?24Suppose there are fifty righteous within the city. Will you then sweep away the place and not spare it for the fifty righteous who are in it?25Far be it from you to do such a thing, to put the righteous to death with the wicked, so that the righteous fare as the wicked! Far be that from you! Shall not the Judge of all the earth do what is just?”26And the Lord said, “If I find at Sodom fifty righteous in the city, I will spare the whole place for their sake.”27Abraham answered and said, “Behold, I have undertaken to speak to the Lord, I who am but dust and ashes.28Suppose five of the fifty righteous are lacking. Will you destroy the whole city for lack of five?” And he said, “I will not destroy it if I find forty-five there.”29Again he spoke to him and said, “Suppose forty are found there.” He answered, “For the sake of forty I will not do it.”30Then he said, “Oh let not the Lord be angry, and I will speak. Suppose thirty are found there.” He answered, “I will not do it, if I find thirty there.”31He said, “Behold, I have undertaken to speak to the Lord. Suppose twenty are found there.” He answered, “For the sake of twenty I will not destroy it.”32Then he said, “Oh let not the Lord be angry, and I will speak again but this once. Suppose ten are found there.” He answered, “For the sake of ten I will not destroy it.”33And the Lord went his way, when he had finished speaking to Abraham, and Abraham returned to his place.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.