1Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.3Sarai sa: "Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina."Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)4Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.5Då sa Sarai till Abram: "Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!"6"Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst," svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.7Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.8Ängeln frågade: "Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?""Jag är på flykt från min arbetsgivare," svarade Hagar.9Då sa ängeln: "Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar."13Därefter talade Hagar om Herren som "Gud som ser mig", för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: "Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det."14Senare kallades brunnen för "Brunnen som tillhör den Levande som ser mig". Den ligger mellan Kades och Bered.15Därefter gav Hagar Abram en son, och Abram kallade honom Ismael.16Abram var vid det tillfället åttiosex år gammal.
English Standard Version
Sarai and Hagar
1Now Sarai, Abram’s wife, had borne him no children. She had a female Egyptian servant whose name was Hagar.2And Sarai said to Abram, “Behold now, the Lord has prevented me from bearing children. Go in to my servant; it may be that I shall obtain children* by her.” And Abram listened to the voice of Sarai.3So, after Abram had lived ten years in the land of Canaan, Sarai, Abram’s wife, took Hagar the Egyptian, her servant, and gave her to Abram her husband as a wife.4And he went in to Hagar, and she conceived. And when she saw that she had conceived, she looked with contempt on her mistress.*5And Sarai said to Abram, “May the wrong done to me be on you! I gave my servant to your embrace, and when she saw that she had conceived, she looked on me with contempt. May the Lord judge between you and me!”6But Abram said to Sarai, “Behold, your servant is in your power; do to her as you please.” Then Sarai dealt harshly with her, and she fled from her.7The angel of the Lord found her by a spring of water in the wilderness, the spring on the way to Shur.8And he said, “Hagar, servant of Sarai, where have you come from and where are you going?” She said, “I am fleeing from my mistress Sarai.”9The angel of the Lord said to her, “Return to your mistress and submit to her.”10The angel of the Lord also said to her, “I will surely multiply your offspring so that they cannot be numbered for multitude.”11And the angel of the Lord said to her, “Behold, you are pregnant and shall bear a son. You shall call his name Ishmael,* because the Lord has listened to your affliction.12He shall be a wild donkey of a man, his hand against everyone and everyone’s hand against him, and he shall dwell over against all his kinsmen.”13So she called the name of the Lord who spoke to her, “You are a God of seeing,”* for she said, “Truly here I have seen him who looks after me.”*14Therefore the well was called Beer-lahai-roi;* it lies between Kadesh and Bered.15And Hagar bore Abram a son, and Abram called the name of his son, whom Hagar bore, Ishmael.16Abram was eighty-six years old when Hagar bore Ishmael to Abram.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.