1.Mose 15 | Nya Levande Bibeln

Gud lovar Abram en son

1 Efteråt sa Herren till Abram i en syn: "Var inte orolig, Abram, för jag ska försvara dig, och jag ska ge dig stora välsignelser." 2 Men Abram svarade: "Herre, Herre, vad har jag för nytta av alla dina välsignelser, när jag inte har någon son? Utan en son kommer någon annan i min familj att ärva all min rikedom." 4 Då sa Herren till honom: "Nej, ingen annan kommer att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva allt du äger." 5 Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!" 6 Och Abram trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro. 7 Han sa till honom: "Jag är Herren, som förde dig ut ur kaldeernas Ur för att ge dig detta land för all framtid." 8 Men Abram svarade: "Herre, Herre, hur kan jag vara säker på att du vill ge mig allt det här?" 9 Då sa Herren till honom att ta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva 10 och slakta dem och dela dem på mitten och skilja halvorna åt, men att inte dela fåglarna. 11 Och när gamarna kom ner över de slaktade djuren, schasade Abram bort dem. 12 När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och han såg i en syn ett fruktansvärt olycksbådande mörker, som fyllde honom med skräck. 13 Då sa Herren till Abram: "Dina ättlingar kommer att förtryckas som slavar i ett främmande land under 400 år. 14 Men jag ska straffa det folk som gör dem till slavar, och till slut kommer de att gå därifrån med stora rikedomar, 15 (och själv kommer du att dö i frid vid hög, mogen ålder). 16 Och efter fyra generationer ska dina ättlingar återvända hit till detta land, för de onda amoreerna, som bor här nu, kommer inte att vara mogna för straff förrän då." 17 När solen gick ner och det blev mörkt såg Abram en rykande eld och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna. 18 Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: "Jag har gett detta land till dina ättlingar, ända från Wadiel-Arish till floden Eufrat. 19 Jag ska ge dem följande folk: Kaineerna, kenaseerna, kadmoneerna, hetiterna, perisseerna, rafaeerna, amoreerna, kananeerna, girgaseerna och jebuseerna."

English Standard Version

God’s Covenant with Abram

1 After these things the word of the Lord came to Abram in a vision: “Fear not, Abram, I am your shield; your reward shall be very great.” 2 But Abram said, “O Lord God, what will you give me, for I continue* childless, and the heir of my house is Eliezer of Damascus?” 3 And Abram said, “Behold, you have given me no offspring, and a member of my household will be my heir.” 4 And behold, the word of the Lord came to him: “This man shall not be your heir; your very own son* shall be your heir.” 5 And he brought him outside and said, “Look toward heaven, and number the stars, if you are able to number them.” Then he said to him, “So shall your offspring be.” 6 And he believed the Lord, and he counted it to him as righteousness. 7 And he said to him, “I am the Lord who brought you out from Ur of the Chaldeans to give you this land to possess.” 8 But he said, “O Lord God, how am I to know that I shall possess it?” 9 He said to him, “Bring me a heifer three years old, a female goat three years old, a ram three years old, a turtledove, and a young pigeon.” 10 And he brought him all these, cut them in half, and laid each half over against the other. But he did not cut the birds in half. 11 And when birds of prey came down on the carcasses, Abram drove them away. 12 As the sun was going down, a deep sleep fell on Abram. And behold, dreadful and great darkness fell upon him. 13 Then the Lord said to Abram, “Know for certain that your offspring will be sojourners in a land that is not theirs and will be servants there, and they will be afflicted for four hundred years. 14 But I will bring judgment on the nation that they serve, and afterward they shall come out with great possessions. 15 As for you, you shall go to your fathers in peace; you shall be buried in a good old age. 16 And they shall come back here in the fourth generation, for the iniquity of the Amorites is not yet complete.” 17 When the sun had gone down and it was dark, behold, a smoking fire pot and a flaming torch passed between these pieces. 18 On that day the Lord made a covenant with Abram, saying, “To your offspring I give* this land, from the river of Egypt to the great river, the river Euphrates, 19 the land of the Kenites, the Kenizzites, the Kadmonites, 20 the Hittites, the Perizzites, the Rephaim, 21 the Amorites, the Canaanites, the Girgashites and the Jebusites.”

1.Mose 15 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Gud lovar Abram en son

God’s Covenant with Abram