1När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: "Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till!2Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra.3Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. Hela världen kommer att bli välsignad genom dig."4Då gjorde Abram som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var sjuttiofem år gammal vid den tiden.5Han tog med sig sin fru Sarai, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Haran, och kom slutligen till Kanaan.6När de reste genom Kanaan kom de till en plats nära Sikem och slog läger bredvid Mores ek. Området beboddes vid den tiden av kananeer.7Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: "Jag ska ge detta land till dina efterkommande." Till minne av Herrens besök byggde Abram ett altare där.8Efteråt lämnade Abram platsen och reste söderut till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Ai i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och tillbad honom.9På detta sätt fortsatte han i lugn takt söderut till Negev och rastade ofta.10Vid den tidpunkten blev det en svår hungersnöd i landet. Abram reste därför ner till Egypten för att bo där.11Men när han närmade sig Egyptens gräns, bad han sin fru Sarai att säga till alla att hon var hans syster! "Du är mycket vacker", sa han till henne. "När egyptierna ser dig kommer de att säga: 'Detta är hans hustru. Låt oss döda honom så att vi sedan kan få henne.' Men om du säger att du är min syster, kommer egyptierna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv!"14Mycket riktigt, när de anlände till Egypten började alla att tala om Sarais skönhet.15När Farao, kungen i Egypten, hörde sina ämbetsmän förtjust berätta om henne lät han hämta henne till sitt harem.16Sedan gav Farao Abram många gåvor för hennes skull: får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.17Men Herren sände en fruktansvärd plåga över Faraos familj på grund av Sarai.18Då kallade Farao på Abram och anklagade honom häftigt: "Vad är det du har gjort mot mig?" sa han. "Varför talade du inte om för mig att hon är din fru?19Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!"20Farao skickade ut dem allesammans ur landet under väpnad eskort, Abram, hans hustru och hela hans familj med allt vad han ägde.
English Standard Version
The Call of Abram
1Now the Lord said* to Abram, “Go from your country* and your kindred and your father’s house to the land that I will show you.2And I will make of you a great nation, and I will bless you and make your name great, so that you will be a blessing.3I will bless those who bless you, and him who dishonors you I will curse, and in you all the families of the earth shall be blessed.”*4So Abram went, as the Lord had told him, and Lot went with him. Abram was seventy-five years old when he departed from Haran.5And Abram took Sarai his wife, and Lot his brother’s son, and all their possessions that they had gathered, and the people that they had acquired in Haran, and they set out to go to the land of Canaan. When they came to the land of Canaan,6Abram passed through the land to the place at Shechem, to the oak* of Moreh. At that time the Canaanites were in the land.7Then the Lord appeared to Abram and said, “To your offspring I will give this land.” So he built there an altar to the Lord, who had appeared to him.8From there he moved to the hill country on the east of Bethel and pitched his tent, with Bethel on the west and Ai on the east. And there he built an altar to the Lord and called upon the name of the Lord.9And Abram journeyed on, still going toward the Negeb.
Abram and Sarai in Egypt
10Now there was a famine in the land. So Abram went down to Egypt to sojourn there, for the famine was severe in the land.11When he was about to enter Egypt, he said to Sarai his wife, “I know that you are a woman beautiful in appearance,12and when the Egyptians see you, they will say, ‘This is his wife.’ Then they will kill me, but they will let you live.13Say you are my sister, that it may go well with me because of you, and that my life may be spared for your sake.”14When Abram entered Egypt, the Egyptians saw that the woman was very beautiful.15And when the princes of Pharaoh saw her, they praised her to Pharaoh. And the woman was taken into Pharaoh’s house.16And for her sake he dealt well with Abram; and he had sheep, oxen, male donkeys, male servants, female servants, female donkeys, and camels.17But the Lord afflicted Pharaoh and his house with great plagues because of Sarai, Abram’s wife.18So Pharaoh called Abram and said, “What is this you have done to me? Why did you not tell me that she was your wife?19Why did you say, ‘She is my sister,’ so that I took her for my wife? Now then, here is your wife; take her, and go.”20And Pharaoh gave men orders concerning him, and they sent him away with his wife and all that he had.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.