1Nabot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från kung Ahabs palats.2En dag talade kungen med honom om att köpa vingården."Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära palatset", förklarade kungen. Han erbjöd Nabot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade.3Men Nabot var inte intresserad. "Den här jorden har tillhört min familj i generationer", sa han.4Ahab gick tillbaka hem till palatset ganska missmodig. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen.5"Vad i allsin dar är det med dig?" frågade hans hustru Isebel. "Varför äter du inte? Vad är det som har fått dig på så dåligt humör?"6"Jag bad Nabot sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade."7"Är du kung i Israel, eller är du det inte?" frågade Isebel. "Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får Nabots vingård!"8Hon skrev brev i Ahabs namn, satte hans sigill på dem och adresserade dem till de styrande i Jisreel, där Nabot bodde.9I breven stod det: "Kalla samman alla medborgarna till fasta och bön. Se till att Nabot är med, och ge honom en hedersam plats.10Skaffa fram två mindre nogräknade män, placera dem mittemot Nabot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Nabot och stena honom."11Ledarna i staden följde drottningens instruktioner.12De utlyste en fasta och placerade Nabot på en framskjuten plats.13Två män, som var helt samvetslösa, anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Nabot ut ur staden och stenade honom.14Sedan sände stadens ämbetsmän ett meddelande till Isebel om att Nabot var död.15När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Ahab: "Du minns den där vingården, som Nabot inte ville sälja till dig? Du kan få den nu. Han är död!"16Då gick Ahab ner till vingården för att ta den i besittning.17Men då befallde Herren Elia18att gå till Samaria och söka upp kung Ahab. "Han är vid Nabots vingård och håller på att lägga beslag på den.19Ge honom den här hälsningen från mig: 'Är det inte illa nog att Nabot har blivit dödad? Ska du nu plundra honom också? Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Nabots blod!' "20"Jaså, min fiende har hittat mig!" utbrast kungen, när han fick se Elia."Ja", svarade Elia. "Jag har kommit för att uttala Guds förbannelse över dig, för att du har sålt dig till djävulen.21Herren kommer att låta olycka drabba dig, han kommer att utplåna dig, och han ska inte låta någon manlig ättling till dig få överleva.22Han tänker utrota din familj, som han gjorde med kung Jerobeams och kung Baesas familjer, för du har verkligen gjort honom vred genom att locka hela Israel till synd.23Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska slita sönder din hustru Isebels kropp.24De medlemmar av din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar."25Det var ingen som så hade sålt sig till ondskan som Ahab och som dessutom ständigt uppmuntrades av sin hustru till att göra det som var ont.26Hans synd var särskilt stor därför att han tillbad avgudar, precis som amoreerna, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.27När Ahab hörde dessa profetior rev han sönder sina kläder och klädde sig i trasor, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.28Då kom ett nytt budskap till Elia från Herren:29"Ser du hur Ahab har ödmjukat sig inför mig? Därför ska jag inte göra vad jag har lovat medan han lever, utan det kommer i stället att drabba hans söner."
English Standard Version
Naboth’s Vineyard
1Now Naboth the Jezreelite had a vineyard in Jezreel, beside the palace of Ahab king of Samaria.2And after this Ahab said to Naboth, “Give me your vineyard, that I may have it for a vegetable garden, because it is near my house, and I will give you a better vineyard for it; or, if it seems good to you, I will give you its value in money.”3But Naboth said to Ahab, “The Lord forbid that I should give you the inheritance of my fathers.”4And Ahab went into his house vexed and sullen because of what Naboth the Jezreelite had said to him, for he had said, “I will not give you the inheritance of my fathers.” And he lay down on his bed and turned away his face and would eat no food.5But Jezebel his wife came to him and said to him, “Why is your spirit so vexed that you eat no food?”6And he said to her, “Because I spoke to Naboth the Jezreelite and said to him, ‘Give me your vineyard for money, or else, if it please you, I will give you another vineyard for it.’ And he answered, ‘I will not give you my vineyard.’”7And Jezebel his wife said to him, “Do you now govern Israel? Arise and eat bread and let your heart be cheerful; I will give you the vineyard of Naboth the Jezreelite.”8So she wrote letters in Ahab’s name and sealed them with his seal, and she sent the letters to the elders and the leaders who lived with Naboth in his city.9And she wrote in the letters, “Proclaim a fast, and set Naboth at the head of the people.10And set two worthless men opposite him, and let them bring a charge against him, saying, ‘You have cursed* God and the king.’ Then take him out and stone him to death.”11And the men of his city, the elders and the leaders who lived in his city, did as Jezebel had sent word to them. As it was written in the letters that she had sent to them,12they proclaimed a fast and set Naboth at the head of the people.13And the two worthless men came in and sat opposite him. And the worthless men brought a charge against Naboth in the presence of the people, saying, “Naboth cursed God and the king.” So they took him outside the city and stoned him to death with stones.14Then they sent to Jezebel, saying, “Naboth has been stoned; he is dead.”15As soon as Jezebel heard that Naboth had been stoned and was dead, Jezebel said to Ahab, “Arise, take possession of the vineyard of Naboth the Jezreelite, which he refused to give you for money, for Naboth is not alive, but dead.”16And as soon as Ahab heard that Naboth was dead, Ahab arose to go down to the vineyard of Naboth the Jezreelite, to take possession of it.
The Lord Condemns Ahab
17Then the word of the Lord came to Elijah the Tishbite, saying,18“Arise, go down to meet Ahab king of Israel, who is in Samaria; behold, he is in the vineyard of Naboth, where he has gone to take possession.19And you shall say to him, ‘Thus says the Lord, “Have you killed and also taken possession?”’ And you shall say to him, ‘Thus says the Lord: “In the place where dogs licked up the blood of Naboth shall dogs lick your own blood.”’”20Ahab said to Elijah, “Have you found me, O my enemy?” He answered, “I have found you, because you have sold yourself to do what is evil in the sight of the Lord.21Behold, I will bring disaster upon you. I will utterly burn you up, and will cut off from Ahab every male, bond or free, in Israel.22And I will make your house like the house of Jeroboam the son of Nebat, and like the house of Baasha the son of Ahijah, for the anger to which you have provoked me, and because you have made Israel to sin.23And of Jezebel the Lord also said, ‘The dogs shall eat Jezebel within the walls of Jezreel.’24Anyone belonging to Ahab who dies in the city the dogs shall eat, and anyone of his who dies in the open country the birds of the heavens shall eat.”
Ahab’s Repentance
25(There was none who sold himself to do what was evil in the sight of the Lord like Ahab, whom Jezebel his wife incited.26He acted very abominably in going after idols, as the Amorites had done, whom the Lord cast out before the people of Israel.)27And when Ahab heard those words, he tore his clothes and put sackcloth on his flesh and fasted and lay in sackcloth and went about dejectedly.28And the word of the Lord came to Elijah the Tishbite, saying,29“Have you seen how Ahab has humbled himself before me? Because he has humbled himself before me, I will not bring the disaster in his days; but in his son’s days I will bring the disaster upon his house.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.