1Profeten Elia från Tisbe i Gilead kom till kung Ahab och sa: "Så sant som Herren, Israels Gud lever, kommer det inte att falla varken dagg eller regn under flera år annat än på mitt ord!"2Därefter sa Herren till Elia:3"Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om den plats där den rinner ut i floden Jordan.4Drick vattnet i bäcken och ät det som korparna kommer med, för det är jag som har befallt dem att förse dig med mat."5Elia gjorde som Herren hade sagt, och han slog läger vid bäcken.6Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.7Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8"Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där", sa Herren till Elia. "Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat."10Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.11När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.12"Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset", svarade hon. "Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält."13"Var inte orolig", sa Elia till henne. "Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.14Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!"15Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.16Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.18"Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig?" ropade hon förtvivlat. "Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?"19"Kom hit med honom", svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng20och ropade till Herren: "Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?"21Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: "Herre, min Gud, låt honom få liv igen!"22Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.23Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern."Titta! Han lever!" sa han leende.24Hon såg på sin son och sa glatt: "Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!"
English Standard Version
Elijah Predicts a Drought
1Now Elijah the Tishbite, of Tishbe* in Gilead, said to Ahab, “As the Lord, the God of Israel, lives, before whom I stand, there shall be neither dew nor rain these years, except by my word.”2And the word of the Lord came to him:3“Depart from here and turn eastward and hide yourself by the brook Cherith, which is east of the Jordan.4You shall drink from the brook, and I have commanded the ravens to feed you there.”5So he went and did according to the word of the Lord. He went and lived by the brook Cherith that is east of the Jordan.6And the ravens brought him bread and meat in the morning, and bread and meat in the evening, and he drank from the brook.7And after a while the brook dried up, because there was no rain in the land.
The Widow of Zarephath
8Then the word of the Lord came to him,9“Arise, go to Zarephath, which belongs to Sidon, and dwell there. Behold, I have commanded a widow there to feed you.”10So he arose and went to Zarephath. And when he came to the gate of the city, behold, a widow was there gathering sticks. And he called to her and said, “Bring me a little water in a vessel, that I may drink.”11And as she was going to bring it, he called to her and said, “Bring me a morsel of bread in your hand.”12And she said, “As the Lord your God lives, I have nothing baked, only a handful of flour in a jar and a little oil in a jug. And now I am gathering a couple of sticks that I may go in and prepare it for myself and my son, that we may eat it and die.”13And Elijah said to her, “Do not fear; go and do as you have said. But first make me a little cake of it and bring it to me, and afterward make something for yourself and your son.14For thus says the Lord, the God of Israel, ‘The jar of flour shall not be spent, and the jug of oil shall not be empty, until the day that the Lord sends rain upon the earth.’”15And she went and did as Elijah said. And she and he and her household ate for many days.16The jar of flour was not spent, neither did the jug of oil become empty, according to the word of the Lord that he spoke by Elijah.
Elijah Raises the Widow’s Son
17After this the son of the woman, the mistress of the house, became ill. And his illness was so severe that there was no breath left in him.18And she said to Elijah, “What have you against me, O man of God? You have come to me to bring my sin to remembrance and to cause the death of my son!”19And he said to her, “Give me your son.” And he took him from her arms and carried him up into the upper chamber where he lodged, and laid him on his own bed.20And he cried to the Lord, “O Lord my God, have you brought calamity even upon the widow with whom I sojourn, by killing her son?”21Then he stretched himself upon the child three times and cried to the Lord, “O Lord my God, let this child’s life* come into him again.”22And the Lord listened to the voice of Elijah. And the life of the child came into him again, and he revived.23And Elijah took the child and brought him down from the upper chamber into the house and delivered him to his mother. And Elijah said, “See, your son lives.”24And the woman said to Elijah, “Now I know that you are a man of God, and that the word of the Lord in your mouth is truth.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.