1En sång, en psalm av Asaf.2Gud, var inte tyst, tig inte, var inte stilla.3Se hur dina fiender larmar och de som hatar dig sticker upp sina huvuden!4De gör upp onda planer mot ditt folk. De sammansvärjer sig mot dem som du beskyddar.5”Kom,” säger de, ”låt oss utplåna detta folk, så att ingen längre kommer ihåg Israels namn.”6De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig,7Edoms boningar, ismaeliter, Moab och hagaréer,8Geval, Ammon, Amalek, filistéernas land och Tyros invånare.9Också Assyrien har förenat sig med dem och lånat ut sin styrka åt Lots ättlingar. Séla10Gör med dem som du gjorde med Midjan, och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,11dem som utplånades i En-Dor och som blev till gödsel på marken.12Låt det gå deras mäktiga som Orev och Seev och alla deras furstar som Sevach och Salmunna,13som sa: ”Låt oss inta Guds betesmarker!”14Min Gud, låt dem bli som virvlande ogräsfrö[1], som agnar för vinden.15Så som elden bränner ner skog och lågor svedjer berg,16jaga bort dem med din storm och förskräck dem med ditt oväder.17Låt deras ansikten täckas av skam, så att de söker ditt namn, HERRE.18Låt dem skämmas och bli förskräckta, låt dem komma på skam och förgås.19Låt dem inse att du, vars namn är HERREN, är den Högste över hela jorden.