1Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det, den fromme rycks bort, och ingen förstår att den rättfärdige tas bort för att skonas undan ondskan2och få frid. De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.3”Men kom hit, ni som är barn till häxor och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!4Vem är det ni gör er lustiga över? Mot vem gapar ni och räcker ut tungan? Ni är barn till syndare och lögnares avkomma.5Under ekarna, under varje grönt träd brinner ni av lust, och ni slaktar era barn i ravinerna, djupt nere bland bergsklyftorna.6Bland ravinens stenar[1] hör du hemma, där har du din plats. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Skulle jag acceptera detta?7Högt uppe på ett berg har du bäddat åt dig, och dit går du för att offra.8Bakom dörren och dörrposten sätter du upp ditt tecken. Du har övergett mig, klätt av dig, gjort i ordning din bädd och tagit plats där. Du har kommit överens med dessa som du älskar att gå i säng med, och sett deras nakenhet.9Du har gått till Melek[2] med olja och rikligt med parfymer. Du sänder dina budbärare långt bort, ända ner till dödsriket.10Du har blivit trött av allt slit men har inte sagt att det är hopplöst. Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.11Vem är du rädd för, vem fruktar du, eftersom du bedrar mig, glömmer mig, inte tänker på mig? Är det för att jag tigit så länge, som du inte fruktar mig?12Nu ska jag visa att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.13När du ropar, låt då alla dina avgudar hjälpa dig! Vinden ska ta dem alla, de blåser bort med en vindfläkt! Men den som tar sin tillflykt till mig ska få ärva landet och ta mitt heliga berg i besittning.”14En order ska utgå: ”Bygg, bygg en väg! Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”15Så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt, och vars namn är heligt: ”Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka. Jag upprättar de ödmjuka och ger ny kraft åt de modlösa.16Jag ska inte för evigt anklaga och inte alltid vredgas, för då skulle livsanden förgås, anden hos alla levande varelser som jag har skapat.17Jag blev vred över deras syndiga girighet, jag straffade dem och dolde mig i vrede, men de vände sig bort och fortsatte att gå sina egna vägar.18Jag har sett vad de hållit på med, men jag ska bota dem, leda dem och ge dem tröst.19Jag ska skapa lovsång på deras läppar, frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger HERREN. Jag ska bota dem.20Men de gudlösa är som ett upprört hav, de blir aldrig stilla, och dess vågor rör upp dy och slam.21För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.