1Sedan lyfte anden upp mig och förde mig över till templets östra port, där jag fick se tjugofem av de mest framstående männen i staden och bland dem de två officerarna Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son.2Då sa anden till mig: "Du människa, det är de här männen som är skyldiga till alla de dåliga råd som man får i den här staden.3De säger till folket: 'Nu är det dags att bygga upp Jerusalem, för vår stad är som en sköld av järn och kommer att skydda oss från allt ont.'4Därför ska du, människa, profetera högt och tydligt mot dem."5Sedan kom Herrens Ande över mig och sa till mig att säga detta: "Herren säger till Israels folk: Är det så ni säger? Ja, jag vet det, för allt som ni tänker känner jag till. Jag vet om varje tanke ni får.6Ni har dödat oavbrutet och fyllt gatorna i staden med era offer.7Därför säger Herren Gud: Tror ni att den här staden är som en sköld av järn? Nej, det är den inte! Den kommer inte att skydda er. Era slagna kommer att få ligga kvar bakom den skölden, men ni kommer att släpas fram och dödas.8Jag kommer att utsätta er för det krig ni har varit så rädda för, säger Herren Gud,9och jag kommer att ta er bort från Jerusalem och överlämna åt främlingar att verkställa min dom över er.10Ni ska alla bli dödade, och jag ska låta döma er vid Israels gränser, och ni ska förstå att jag är Herren.11Nej, den här staden kommer inte att vara någon järnsköld för er, som ni skulle kunna känna er trygga bakom. Jag kommer att jaga er ända bort till Israels gräns,12och ni ska förstå att jag är Herren. Ni har inte varit lydiga mot mig utan i stället följt sedvänjorna hos folken runt omkring er."13Medan jag profeterade dog plötsligt Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade: "Herre, min Gud, tänker du döda varenda en i Israel?"14Än en gång kom ett budskap från Herren:15"Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'16Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,17och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.18När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.19Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,20så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.21Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder", säger Herren Gud.22Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.23Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.24Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.25Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.